Tryckordlista för förpackningar: tryck och prepress

Så använder du den här tryckordlistan

Sidan är skriven för förpackningsinköpare, formgivare, kvalitetschefer och förpackningsingenjörer som godkänner tryckoriginal och tryckta prover men inte själva kör pressar. Varje post ger en definition, hur egenskapen fungerar eller mäts med typiska värden där de är meningsfulla, och vad den innebär för köparen: kostnad, färg, läsbarhet eller lämplighet för livsmedelskontakt. Typiska värden anges som sådana eftersom pressar, plattor, tryckfärger och substrat varierar; siffrorna för ett enskilt jobb fastställs av tryckeriet och bekräftas vid offert och teknisk genomgång.

Rubrikerna anger den svenska termen först, därefter förkortningar, den engelska termen (EN) och den tyska (DE) eller nederländska (NL) termen där den är vanlig i leverantörskorrespondens. Posterna står i alfabetisk ordning efter den engelska termen inom varje avsnitt. Där ett ämne har en egen guide på webbplatsen länkar posten dit för fördjupning.

Den här sidan ingår i förpackningsordlistan. De närliggande ordlistorna omfattar termer för konvertering och tillverkning, förpackningsmaterial, provning, kvalitet och defekter och regelverk, hållbarhet och handel. Ytbehandlingar som folie, prägling och laminering definieras i ordlistorna för konvertering och material; här behandlas bara tryckslacker.

Tryckprocesser och presstyper

Hur bilden når substratet, och de presskonfigurationer som förekommer i förpackningsofferter. Val av process utifrån produkt och upplagestorlek behandlas i jämförelsen av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck.

Flexopress med centralcylinder (CI-press) (EN: central impression flexo press)

En CI-press placerar alla flexofärgverk runt en stor, temperaturstyrd presscylinder, så att banan ligger an mot samma cylinder från första till sista färgen. Eftersom banan inte kan töja sig eller vandra mellan färgverken blir passningen mycket stabil, vilket är skälet till att CI-pressar dominerar flexotryck på tunna, töjbara filmer och på papper för påsar och omslag. CI-pressar har vanligen sex till tio färgverk och trycker en sida av banan per passage.

Se: tryck på plastpåsar

Digitaltryck (EN: digital printing; DE: Digitaldruck; NL: digitaal drukken)

Digitaltryck skapar bilden direkt från filen, med inkjet eller toner, utan plattor eller cylindrar. Ställkostnaden är minimal och varje exemplar kan skilja sig åt, men den rörliga kostnaden per enhet sjunker knappt när kvantiteten ökar, så digitaltryck är bäst lämpat för korta upplagor, prototyper, tryckta prover och versionsstyrda motiv. Dekorfärger simuleras vanligen utifrån pressens färgserie i stället för att blandas, och färgsystemet måste kontrolleras för användning i livsmedelsförpackningar som alla andra.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Torroffset (EN: dry offset; DE: Trockenoffset)

Torroffset trycker på färdigformade runda behållare, till exempel plastmuggar, bägare och lock, genom att reliefplattor färgas in och för över varje färg till en gemensam gummiduk, som sedan rullar hela bilden på den roterande behållaren. ”Torr” betyder att inget fuktvatten används, till skillnad från offsettryck. Eftersom alla färger möts våta på en duk kan de inte övertryckas rent, så motiv byggs med färger sida vid sida och med raster i stället för verklig trapping eller övertryck. Pappersmuggar trycks inte på det här sättet; de trycks platta före formning.

Se: tryck på pappersmuggar

Elektrofotografi (tonertryck) (EN: electrophotography; liquid or dry toner)

Elektrofotografi är den digitala process där en laser eller LED skriver bilden som en elektrostatisk laddning på en trumma, laddade tonerpartiklar attraheras till bilden, och tonern överförs och fixeras på substratet. Både torr och flytande toner används i förpackningar, den senare främst för vikaskar, etiketter och flexibla förpackningar i korta upplagor. Bildkvaliteten på lämpliga substrat ligger nära offset; hastighet och maximalt format är lägre än hos konventionella pressar.

Flexotryck (flexo) (EN: flexography; DE: Flexodruck; NL: flexodruk)

Flexotryck trycker från upphöjda, flexibla fotopolymerplattor som färgas in av en graverad aniloxvals och för över färgen direkt till substratet. Det går snabbt på rulle och på wellpapp, fungerar med vattenbaserade, lösningsmedelsbaserade och UV-härdande färger och är den dominerande processen för papperspåsar, omslag, servetter, plastfilm och wellpappförpackningar. Moderna plattor med hög upplösning och flat-top-punkter har minskat kvalitetsgapet mot offset, särskilt på film.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Djuptryck (EN: gravure; rotogravure; DE: Tiefdruck; NL: diepdruk)

Djuptryck trycker från metallcylindrar graverade med miljontals små celler, en cylinder per färg; cellerna fylls med lågviskös färg, en rakel torkar ytan ren och substratet tar upp färgen ur cellerna under tryck. Färgen är rik och mycket stabil över långa upplagor, men graverade cylindrar är dyra, så djuptryck lönar sig vid långa upplagor av oförändrade motiv, mest på film för laminerade flexibla förpackningar.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Hybridtryck (EN: hybrid printing)

Hybridtryck kombinerar två tryckteknologier i en produktionslinje, oftast en digital inkjetenhet integrerad i en flexo- eller offsetpress, så att statiska element trycks konventionellt medan variabla eller versionsstyrda element trycks digitalt i samma passage. Termen används också om pressar som blandar flexo, screen eller andra enheter, och om ”hybrid”-UV-färger eller hybridrastrering, så det är värt att fråga vilken betydelse leverantören avser.

Inkjettryck (EN: inkjet printing; single-pass, multi-pass)

Inkjettryck skjuter ut små färgdroppar från dysor i tryckhuvuden direkt på substratet under digital styrning. Single-pass-pressar trycker hela bredden i en passage under fasta huvuden och passar industriella förpackningsvolymer; multi-pass-skrivare (skannande) för huvudena fram och tillbaka och är långsammare, och används främst för prover och mycket korta upplagor. Vattenbaserade och UV-härdande inkjetfärger är vanliga i förpackningar, och lämpligheten för livsmedelsförpackningar beror på det specifika färgsystemet och dess dokumentation.

Inline-flexopress (EN: inline flexo press)

En inline-flexopress har färgverken i en horisontell rad, vart och ett med egen presscylinder, och banan eller arket går från det ena till nästa. Konfigurationen ger god åtkomst och passar tjockare substrat som kartong, och den gör det möjligt att utföra konverteringsmoment som stansning, lackering eller laminering i samma linje. Smalbaneetikettpressar och många flexolinjer för muggämnen och kartong använder denna konfiguration.

Boktryck (EN: letterpress; DE: Buchdruck; NL: boekdruk)

Boktryck trycker från styva upphöjda plattor med pastaliknande färger, med lätt ”kiss”-tryck. Det var en gång den dominerande kommersiella processen och har nu en liten andel av förpackningstrycket, främst UV-boktryck på självhäftande etiketter i smal bana och vissa mugg- och locklinjer. Det är den reliefprocess som flexotryck och torroffset har utvecklats ur.

Smal bana och bred bana (EN: narrow web and wide web)

Smal bana och bred bana beskriver bredden på rullmatade pressar. Smalbanepressar, vanligen under cirka 500 mm (20 tum) tryckbredd, är typiska för etiketter och flexibla förpackningar i korta upplagor; bredbanepressar, ofta långt över 1 000 mm, trycker film och papper för påsar, omslag och ståpåsar i volym. Definitionerna varierar mellan leverantörer, och pressbredden spelar för köparen främst roll genom att den begränsar hur många artiklar som kan tryckas bredvid varandra över banan.

Offsettryck (offset, litho) (EN: offset lithography; DE: Offsetdruck; NL: offsetdruk)

Offsettryck trycker från plana plåtar där bildytorna tar emot fet färg och de icke-tryckande ytorna tar emot vatten; den färgade bilden förs över till en gummiduk och därifrån till arket eller banan. Det ger skarpast detaljer och jämnast tonövergångar av de vanliga processerna och är standard för vikaskar, muggämnen och litholaminerade wellpappsliners. ”Litho” är den vanliga förkortningen i brittisk grafisk branschjargong.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Direkttryck och förtryck (wellpapp) (EN: post-print and pre-print)

Direkttryck innebär att man trycker direkt på färdig wellpapp, vanligen med flexo i en till tre färger, medan förtryck innebär att linern trycks på rulle, med flexo eller djuptryck, innan den kombineras med vågskiktet i wellpappmaskinen. Förtryck ger jämnare toner och passar mycket stora upplagor; direkttryck är normen för pizzakartonger, transportkartonger och de flesta e-handelsförpackningar. En tredje väg, litholaminering, limmar ett offsettryckt ark på wellpapp för fotografisk kvalitet.

Se: tryck på pizzakartonger

Baktryck och ytryck (EN: reverse printing and surface printing)

Ytryck placerar färgen på utsidan av ett substrat, där den syns direkt; baktryck placerar den på insidan av en genomskinlig film så att den syns genom filmen, vanligen innan filmen lamineras mot ett annat skikt. Baktryckta original är spegelvända och det vita trycks sist, bakom färgerna, och färgen hamnar skyddad inuti laminatet, bort från både konsumenten och livsmedlet. De flesta laminerade påsar är baktryckta; bärkassar är oftast ytryckta.

Screentryck (EN: screen printing; DE: Siebdruck; NL: zeefdruk)

Screentryck pressar färg genom en fin nätschablon på substratet och lägger ett mycket tjockare färgskikt än flexo eller offset. Det ger täckande vitt, kraftig färg på mörka eller strukturerade material och taktila eller upphöjda effekter, och rotationsscreenenheter läggs ibland till etikett- och kartonglinjer för sådana effekter. Det är långsamt och lämpar sig för enkla motiv med få färger, så det är sällan huvudprocessen för engångsförpackningar inom foodservice.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Arkoffset (EN: sheet-fed offset)

Arkoffset matar enskilda kapade ark genom pressen, vanligen med fyra processfärgsverk plus ett eller två verk för dekorfärg och ett inline-lackverk för lack eller vattenbaserad lackering. Flera artiklar ställs upp på varje ark och stansas ut efteråt. Det är standardvägen för vikaskar, hamburgerboxar och takeawayboxar i kartong, muggämnen och litholaminerade liners, där fin text och fotografiska bilder är viktiga.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Stackpress (etagepress) (EN: stack flexo press)

En stackpress har flexofärgverken placerade ovanpå varandra på ena eller båda sidor av en vertikal stomme, vart och ett med egen presscylinder. Den är kompakt och kan trycka båda sidor av banan i en passage, men passningen på töjbara filmer är mindre exakt än på en CI-press eftersom banan löper fritt mellan färgverken. Stackpressar är vanliga för papperspåsar, omslagspapper och enklare filmarbeten.

Se: tryck på plastpåsar

Rulloffset (offset med växelbara hylsor) (EN: web offset; variable-sleeve offset)

Rulloffset trycker med offsettryck på en kontinuerlig rulle i stället för på ark. Rulloffsetpressar med växelbara hylsor byter plåt- och gummidukshylsor för att ändra tryckets rapportlängd, vilket gör processen användbar för flexibla förpackningar, etiketter och muggämnesrullar, ofta med UV- eller EB-härdande färger. Den konkurrerar med djuptryck och flexo där offsetkvalitet på bilder och täta motivbyten behövs.

Termer för flexopress, anilox och tryckplatta

De komponenter som styr hur mycket färg en flexopress lägger på och hur skarpt den trycker. Termerna förklarar varför flexoofferter listar plattkostnader, varför fina bilder och heltäckande färger konkurrerar om samma anilox och varför rapportlängden är given av pressen.

Aniloxens linjetal (celltäthet) (EN: anilox cell count; screen count; lines per inch, lines per cm)

Aniloxens linjetal är antalet graverade celler per linjär tum eller centimeter på aniloxvalsens yta. Förpackningsarbeten använder typiskt från cirka 200 linjer per tum (80 per cm) för tunga lackeringar, vitt och wellpapp upp till 1 000 linjer per tum (cirka 400 per cm) eller mer för fint processtryck på film. En vanlig tumregel är att aniloxens linjetal bör vara minst fyra till sex gånger plattans rasterlinjetal, så att de minsta punkterna bärs av flera celler i stället för att doppa ned i en enda.

Aniloxvals (EN: anilox roll; DE: Rasterwalze; NL: aniloxrol)

En aniloxvals är en graverad vals av metall eller med keramisk beläggning i en flexopress, vars linjetal och cellvolym doserar en exakt, jämn färgfilm på tryckplattan. De flesta moderna aniloxvalsar är lasergraverad keramik med hexagonala celler i 60° vinkel, som slits långsamt och kan rengöras grundligt. Fina valsar med små celler passar raster och detaljer, grova valsar med stor volym lägger tunga heltäckande ytor och vitt, och en sliten eller delvis igensatt anilox är en vanlig orsak till färgdrift mellan upplagor.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Aniloxvolym (BCM; cm³/m²) (EN: anilox volume)

Aniloxvolym är den färgvolym som aniloxvalsens celler rymmer per ytenhet, uttryckt i USA som BCM (miljarder kubikmikrometer per kvadrattum, billion cubic microns per square inch) och i Europa som cm³/m², där 1 BCM motsvarar cirka 1,55 cm³/m². Typiska värden ligger på cirka 1–2,5 BCM för rasterarbeten, 3–5 BCM för linjearbeten och heltäckande ytor, och högre för täckande vitt, lackeringar och wellpapp. Volymen avgör till stor del färgfilmens tjocklek och därmed styrkan i heltäckande färger; att ange anilox tillsammans med färg är sättet att hålla flexofärg repeterbar vid efterbeställningar.

Kammarrakel (EN: chambered doctor blade; DE: Kammerrakel)

Ett kammarrakelsystem är ett slutet färgmatningssystem där två blad, ett skrapande blad och ett tätande blad, bildar en sluten kammare mot aniloxvalsen med färg som pumpas igenom. Det håller färgen i ett slutet kretslopp, vilket minskar avdunstning av lösningsmedel och viskositetsdrift, begränsar skumning och möjliggör snabbare färgbyten. Det är standardsystemet för färgtillförsel på moderna flexopressar för förpackningar.

Rakel (EN: doctor blade; DE: Rakel; NL: rakel)

En rakel är ett tunt blad av stål, plast eller komposit som pressas mot en färgad vals eller cylinder för att torka bort överskottsfärg, så att färg bara finns kvar i de graverade cellerna. I flexo skrapar den aniloxens yta så att en dosad volym når plattan; i djuptryck torkar den cylindern så att färgen bara stannar i bildcellerna. Bladvinkel, tryck och slitage påverkar färgfilmens jämnhet, och ett skadat blad syns som fina streck i tryckriktningen.

Flat-top-punkter (EN: flat-top dots)

Flat-top-punkter är flexoplattepunkter med plan tryckyta och skarpa skuldror, i stället för de rundade toppar som konventionell digital plattexponering ger, där syre i luften begränsar härdningen av de minsta punkterna. De framställs med syrebarriär eller LED-exponering med hög intensitet och håller mindre högdagerpunkter, ger mer stabil punktförstoring vid tryckförändringar och har ofta ytrastrering för tätare heltäckande ytor. För köparen innebär flat-top-plattor vanligen mjukare tonövergångar och bättre fina detaljer, till en något högre plattkostnad.

Anläggningstryck (EN: impression; impression setting)

Anläggningstryck är kontakttrycket mellan plattan och substratet, och mellan anilox och platta, inställt via avståndet till presscylindern. Flexo bör köras med det lättaste anläggningstryck som överför en fullständig bild; för högt anläggningstryck pressar färg mot kanterna av plattans element, förstorar punkter, ger halo och fyller igen negativ text. Inställningarna justeras vid inkörning och kan driva med plattslitage, tejpens sammantryckning och substratets tjocklek.

Kiss-tryck (EN: kiss impression)

Kiss-tryck är det minsta kontakttryck vid vilket plattan precis överför en fullständig, jämn bild till substratet utan synlig utpressning. Det är målinställningen för flexo och boktryck eftersom det håller punktförstoringen lägst och fina detaljer öppna. På ojämna eller vågiga substrat som kraftpapper och wellpapp behövs ofta något högre tryck för att nå ytans lågpunkter.

Monteringstejp (EN: mounting tape; compressible plate-mounting tape; DE: Klischeeklebeband)

Monteringstejp är en dubbelhäftande tejp med komprimerbar skumkärna som används för att fästa flexoplattor på en cylinder eller hylsa, vanligen cirka 0,38–0,55 mm tjock. Skumdensiteten påverkar trycket: mjukare tejper dämpar plattan och minskar punktförstoringen i raster, hårdare tejper ger bättre färgläggning i heltäckande ytor, och medelhårda tejper används där en platta bär både och. Monteringsnoggrannhet och tejpval är en del av förklaringen till att repeterade jobb på ommonterade plattor kan trycka något olika.

Fotopolymerplatta (flexoplatta, kliché) (EN: photopolymer plate; flexo plate, cliché; DE: Klischee; NL: cliché)

En fotopolymerplatta är den flexibla reliefplatta som används i flexotryck, uppbyggd av ett ljuskänsligt polymerskikt på en polyesterbas som avbildas, exponeras för UV-ljus och bearbetas med lösningsmedel, vatten eller värme så att bildytorna blir upphöjda. Vanliga tjocklekar är 1,14 mm för film och smal bana och 1,70 mm för papper och bred bana, med tjockare, mjukare plattor på cirka 3–7 mm för direkttryck på wellpapp. Plattor är en engångskostnad per färg och motiv, som i tyska offerter kallas Klischeekosten, och kan lagras och återanvändas vid efterbeställningar om tryckoriginalet inte ändras.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Plattcylinder (EN: plate cylinder)

Plattcylindern är den cylinder i en flexopress som bär de monterade plattorna, direkt eller via en hylsa, och som överför färg från plattan till substratet vid varje varv. Dess omkrets bestämmer tillsammans med platt- och tejptjocklek rapportlängden, så varje press har en uppsättning tillgängliga rapporter. Ett motiv vars längd inte passar en tillgänglig rapport kräver en annan cylinder eller hylsa, eller en justerad layout.

Plattdistorsion (EN: plate distortion; distortion factor)

Plattdistorsion är sträckningen av en flexoplattas tryckyta i riktning runt cylindern när den plana plattan lindas på cylindern eller hylsan. Prepress kompenserar genom att korta bilden i den riktningen med en distorsionsfaktor, som beror på plattjocklek och rapportlängd och vanligen ligger i storleksordningen en till några procent. Utan kompensation blir den tryckta bilden längre än tryckoriginalet, vilket spelar roll för påslängder, panelpositioner och streckkoder.

Hylsa (EN: sleeve; plate sleeve, bridge sleeve)

En hylsa är ett lätt cylindriskt rör på vilket flexoplattor monteras och som träs på en luftdorn i pressen i stället för att tunga stålcylindrar byts. Brygg- eller adapterhylsor bygger upp dornens diameter så att olika rapportlängder kan köras i samma press. Hylsor snabbar upp jobbyten och gör att plattor kan monteras utanför pressen och lagras färdiga för efterbeställningar.

Ytrastrering (EN: surface screening; microcell screening)

Ytrastrering är ett mycket fint mönster av små celler eller texturer som avbildas i flexoplattans heltäckande ytor. Mönstret bryter den släta plattytan så att den bär och släpper färg jämnare, vilket ger högre färgdensitet i heltäckande ytor och mindre fläckighet och nålhål, särskilt på film. Det tillämpas i prepress eller plattframställning och ändrar inte det tryckoriginal som köparen levererar.

Termer för djuptryck

Ordförrådet kring djuptryckscylindrar och hur de håller färg. Relevant främst för laminerade påsar och andra flexibla förpackningar i långa upplagor.

Celldjup och cellvolym (djuptryck) (EN: cell depth and cell volume, gravure)

Celldjup är hur djup varje graverad cell i en djuptryckscylinder är, och cellvolym är hur mycket färg den rymmer; tillsammans med cellöppningen avgör de hur mycket färg varje yta trycker. Djupen varierar typiskt från några mikrometer i högdagrar till runt 40 mikrometer eller mer i heltäckande ytor, och genom att variera cellstorlek och djup får djuptryck fram toner utan synliga rasterpunkter. Cellvolymen är fast när cylindern väl är graverad, vilket är skälet till att djuptryckets färg är så stabil över långa upplagor.

Förkromning (djuptryckscylindrar) (EN: chrome plating, gravure cylinders)

Förkromning är ett tunt skikt hårdkrom, några mikrometer tjockt, som elektrolytiskt läggs på den graverade kopparytan på en djuptryckscylinder. Det skyddar den mjuka kopparn mot rakelslitage så att cylindern kan trycka mycket långa upplagor, och slitna cylindrar kan avkromas, repareras och förkromas på nytt. Vissa leverantörer erbjuder alternativa hårda beläggningar som svar på begränsningarna för sexvärd förkromning.

Rakel (djuptryck) (EN: doctor blade, gravure)

I djuptryck torkar rakeln bort all färg från den släta, icke-bildbärande ytan på den graverade cylindern och lämnar färg kvar i cellerna. Eftersom djuptryck trycker direkt från cylindern är rakelinställningen kritisk: ett slitet eller skadat blad lämnar fina färglinjer på trycket, så kallade rakelstreck eller hazing. Bladvinkel och tryck är en del av pressens inställning snarare än något köparen anger, men streckdefekter är en vanlig orsak till kasserade djuptryckta rullar.

Elektromekanisk gravyr (EN: electromechanical engraving)

Elektromekanisk gravyr skär djuptrycksceller i en cylinder med en diamantstylus som oscillerar med hög frekvens, styrd av digitala bilddata, och ger tusentals celler per sekund. Cellstorlek och djup varierar tillsammans med tonvärdet. Det är den mest använda gravyrmetoden för djuptryck och den främsta kostnaden bakom en uppsättning djuptryckscylindrar.

Elektrostatiskt tryckstöd (ESA) (EN: electrostatic assist)

Elektrostatiskt tryckstöd är ett system som lägger en elektrisk laddning mellan djuptryckets tryckvals och cylindern så att färg dras ut ur cellerna till substratet. Det minskar bortfallande punkter, det prickiga utseende som uppstår när ojämna eller mindre sammantryckbara substrat inte kontaktar varje cell. Det används särskilt på papper och kartong och i högdagerpartier.

Djuptryckscylinder (EN: gravure cylinder; DE: Tiefdruckzylinder)

En djuptryckscylinder är den stål- eller aluminiumbaserade bascylinder som förkopprats, graverats med bildceller och avslutats med krom, och som bär en färg i djuptryck. Dess omkrets bestämmer rapportlängden och dess ytbredd den maximala tryckbredden. Cylindrar är dyra att tillverka men räcker för mycket långa upplagor och kan lagras för efterbeställningar, vilket är skälet till att djuptryck passar stabila, långlivade motiv.

Lasergravyr (djuptryck) (EN: laser engraving, gravure)

Lasergravyr skapar djuptrycksceller antingen genom att ablatera en mask på cylindern före kemisk etsning eller genom att direkt lasergravera en lämplig cylinderyta. Det ger cellformer och kanter som elektromekanisk gravyr inte kan åstadkomma, till exempel mycket skarp text och linjegrafik, och används ofta där fin text och vektorelement är viktiga. Vilken metod som används är cylindertillverkarens val, men den kan påverka hur fina detaljer återges.

Termer för offsettryck

Offset bygger på balansen mellan vatten och färg på plåten. Termerna förekommer i pressrapporter och i diskussioner om färgkonsekvens på vikaskar och muggar.

Gummiduk (EN: blanket; DE: Gummituch; NL: rubberdoek)

En gummiduk är den gummibelagda väv som spänns runt offsetpressens gummidukscylinder, tar emot den färgade bilden från plåten och för över den till arket. Dess kompressibilitet gör att bilden når substratet jämnt även på något ojämn kartong. En skadad eller söndertryckt duk ger en lokal defekt på varje ark tills den byts, och dukens skick påverkar punktförstoringen.

CtP (direkt till plåt) (EN: computer-to-plate)

CtP är processen att avbilda tryckplåtar direkt från digitala data med laser, utan film. I offset är CtP-plåtar av aluminium med ett ljus- eller värmekänsligt skikt; i flexo är motsvarigheten digital avbildning av fotopolymerplattor. CtP ger skarpa, repeterbara punkter och gör att tryckerier kan göra om offsetplåtar billigt, vilket är skälet till att offsetplåtar ofta behandlas som förbrukningsvara snarare än lagrade verktyg.

Fuktvatten (EN: fountain solution; dampening solution, damping solution UK; DE: Feuchtmittel)

Fuktvatten är den vattenbaserade lösning som läggs på en offsetplåt för att hålla de icke-tryckande ytorna fuktiga så att de stöter bort färg. Det är vanligen svagt surt, cirka pH 4,5–5,5, och innehåller tillsatser som styr ytspänning och konduktivitet; isopropylalkohol har traditionellt tillsatts, och system med reducerad alkoholhalt eller utan alkohol blir allt vanligare för att minska utsläppen. Dess skick påverkar färg-vattenbalansen, torkningen och tryckstabiliteten.

Färg-vattenbalans (EN: ink-water balance)

Färg-vattenbalansen är jämvikten i en offsetpress mellan mängden färg och mängden fuktvatten på plåten. För mycket vatten emulgerar färgen, gör färgerna matta och fördröjer torkningen; för lite gör att färg sprider sig till icke-tryckande ytor, en defekt som kallas toning (scumming). Att hålla balansen stabil under en upplaga är en av de viktigaste faktorerna för färgkonsekvens i offset.

Offsetplåt (aluminiumplåt) (EN: offset plate; aluminium plate)

En offsetplåt är en tunn aluminiumplåt med kornad, behandlad yta och ett avbildat skikt, där bildytorna tar emot färg och de icke-tryckande ytorna tar emot vatten; det finns ingen relief. En plåt behövs per färg, inklusive dekorfärger och ibland en lack. Offsetplåtar kostar betydligt mindre än flexoplattor eller djuptryckscylindrar, så en motivändring kostar främst inkörningstid snarare än verktyg.

Tryckfärger, torkning och härdning

Färgkemin avgör vidhäftning, nötningsbeständighet, lukt och lämplighet för livsmedelskontakt. De färgregler som gäller för tryckta livsmedelsförpackningar sammanfattas i guiden om regelefterlevnad för förpackningar i livsmedelskontakt.

Blockning (fastklibbning) (EN: blocking; DE: Verblocken)

Blockning är oönskad fastklibbning mellan ytor av tryckt material i en rulle eller bunt, så att lagren fastnar eller färgen lossnar när de separeras. Orsaker är bland annat ofullständigt torkad eller härdad färg, kvarvarande lösningsmedel, för hög värme eller för högt tryck vid lagring och överbehandlad film. Det kontrolleras med blocktest, där tryckta prover pressas mot varandra under värme och tryck, och det spelar störst roll för filmpåsar och tryckta rullar som lagras varmt.

Se: tryck på plastpåsar

Koronabehandling (EN: corona treatment; DE: Coronabehandlung)

Koronabehandling utsätter en plastfilms yta för en högspänd elektrisk urladdning, som oxiderar ytan och höjer dess ytenergi så att färg och lim vätar och fäster. Den är nödvändig för tryck på polyeten och polypropen. Effekten avtar med tiden när tillsatser vandrar till ytan, så film som lagrats i veckor kan behöva behandlas på nytt före tryck, och båda sidor måste behandlas om båda trycks.

Se: tryck på plastpåsar

Torkning och härdning (EN: drying and curing)

Torkning gör en flytande färgfilm fast genom att vatten eller lösningsmedel avlägsnas genom avdunstning och absorption, eller, för oxidativa offsetfärger, genom absorption och oxidation; härdning gör den fast genom en kemisk reaktion som utlöses av ultraviolett ljus eller en elektronstråle. Vattenbaserade och lösningsmedelsbaserade flexo- och djuptrycksfärger torkar med varmluft mellan och efter färgverken, medan UV- och EB-färger härdar nästan ögonblickligen. Ofullständig torkning eller härdning är en grundorsak till avsmitning, blockning, lukt och migration, så torkkapaciteten begränsar ofta presshastighet och färgtäckning.

Dynnivå (ytenergi; dyn/cm, mN/m) (EN: dyne level; surface energy)

Dynnivån är substratets ytenergi, uttryckt i dyn/cm (numeriskt lika med mN/m), som visar om färg kommer att väta och fästa. Obehandlad polyeten ligger typiskt kring 30–31 dyn/cm, och tryckerier siktar vanligen på cirka 38–42 dyn/cm eller mer efter koronabehandling, där vattenbaserade färger kräver den övre delen. Den kontrolleras med dynpennor eller testfärger före tryck.

Se: tryck på plastpåsar

EB-härdande färg (elektronstråle) (EN: EB-curable ink; electron beam; DE: ESH-Farbe)

En EB-härdande färg härdas med en elektronstråle, som polymeriserar färgfilmen ögonblickligen utan de fotoinitiatorer som UV-färger behöver. Härdningen sker vanligen under kväve för att syre inte ska störa reaktionen. EB-färger och EB-lacker används i offset och flexo för flexibla förpackningar och kartonger där hög beständighet och låg migration krävs, eftersom det inte finns några rester av fotoinitiatorer; utrustningen är dyr och finns på ett begränsat antal linjer.

Färgtäckning (EN: ink coverage)

Färgtäckning är andelen av den tryckta ytan som täcks av färg, och i förlängningen den totala mängd färg som läggs på ett motiv. Hög täckning, till exempel stora heltäckande ytor eller bilder med utfall över hela ytan, förbrukar mer färg, kräver mer torkning, ökar risken för avsmitning, krullning och genomslag på tunna papper och kan påverka bedömningar av återvinningsbarhet. Konverterare granskar ofta motiv med hög täckning på omslagspapper och silkespapper innan de offererar och kan föreslå ett lättare mönster.

Se: tryck på smörpapper

Färgacceptans (ink trapping) (EN: ink trapping; wet trapping; DE: Farbannahme)

Färgacceptans, i presstekniskt avseende, är förmågan hos en redan tryckt färgfilm att ta emot nästa färg som trycks ovanpå. Dålig färgacceptans gör att överlagrade färger, till exempel rött byggt av magenta och gult, ser svaga eller fläckiga ut. Den mäts med en densitometer och uttrycks som en skenbar trapprocent, vanligen med Preucils formel. Förväxla inte med trapping i prepress, som är en avsiktlig överlappning av intilliggande färger (se Trapping under Prepress och tryckoriginal).

Lågmigrerande tryckfärg (EN: low-migration ink; DE: migrationsarme Druckfarbe)

En lågmigrerande tryckfärg är ett färgsystem som är formulerat och påfört så att migrationen av dess komponenter till livsmedel ligger under tillämpliga gränsvärden under avsedda användningsvillkor. Det är inte en enskild juridisk status: lämpligheten bedöms för den specifika tillämpningen, vanligen med hänvisning till EuPIA:s riktlinjer och den schweiziska förordningen SR 817.023.21 (bilaga 10), och färgen måste vara korrekt torkad eller härdad, enligt god tillverkningssed så som förordning (EG) nr 2023/2006 kräver i EU. Från och med 1 januari 2027 inför Tysklands tryckfärgsförordning (Druckfarbenverordnung) en positivlista för ämnen i tryckfärger på material avsedda för livsmedelskontakt.

Se: regelefterlevnad för förpackningar i livsmedelskontakt

Mineraloljefri tryckfärg (EN: mineral-oil-free ink; DE: mineralölfreie Druckfarbe)

En mineraloljefri tryckfärg är en färg som är formulerad utan mineraloljekomponenter, relevant främst för oxidativa arkoffsetfärger, som traditionellt använde mineraloljedestillat och nu ofta använder vegetabiliska oljederivat i stället. Köpare anger det eftersom mineraloljekolväten (MOSH och MOAH) kan migrera från förpackningar till livsmedel. Det tar bort färgen som källa men gör ingenting åt mineralolja som redan finns i returfiber, vilket kräver en barriär eller färskfiberkartong.

Se: mineraloljebarriärer och livsmedelssäkra vikaskar

Pigment (EN: pigment)

Ett pigment är en finmalen, olöslig färgpartikel dispergerad i färgens bindemedel; det ger färgen dess kulör, styrka och beständighet mot ljus och lösningsmedel. Förpackningsfärger är nästan helt pigmentbaserade, medan färgämnen, som löser sig i vehikeln, används i vissa inkjetfärger och specialtillämpningar. Pigmentvalet begränsar vilka Pantone-färger som kan blandas med en viss färgserie och påverkar ljusäkthet, täckförmåga och pris.

Kvarvarande lösningsmedel (EN: retained solvent)

Kvarvarande lösningsmedel är den lilla mängd organiskt lösningsmedel som finns kvar i tryckt och laminerad film efter torkning, mäts med gaskromatografi och uttrycks vanligen i mg/m². Hög halt kvarvarande lösningsmedel kan ge lukt, smakpåverkan, blockning och svaga laminatfogar, så lösningsmedelstryckta flexibla förpackningar för livsmedel frisläpps vanligen mot ett överenskommet gränsvärde. Det är främst ett problem vid lösningsmedelsbaserad flexo och djuptryck på film.

Avsmitning (set-off) (EN: set-off; DE: Abliegen)

Avsmitning är den oönskade överföringen av färg från den tryckta ytan på ett ark eller banlager till baksidan av nästa i en bunt eller rulle. På livsmedelsförpackningar är det en livsmedelssäkerhetsfråga såväl som en kosmetisk, eftersom färg kan nå sidan som kommer i kontakt med livsmedel; förordning (EG) nr 2023/2006 kräver att färger på den icke livsmedelsberörda sidan inte överför ämnen till den livsmedelsberörda sidan genom substratet eller genom avsmitning. Konverterare styr det genom färgval, torkning, färgtäckning, rullspänning och bunttryck.

Se: tryck på smörpapper

Lösningsmedelsbaserad färg (EN: solvent-based ink)

En lösningsmedelsbaserad färg använder organiska lösningsmedel, som etanol, etylacetat eller liknande blandningar, som flytande vehikel, vanligen med nitrocellulosa-, polyuretan- eller polyamidbindemedel i flexo och djuptryck. Den torkar snabbt, väter lågenergifilm lätt och ger stark vidhäftning, glans och densitet, men avger flyktiga organiska föreningar som måste sugas bort och renas. Den används fortfarande flitigt för tryck på film och laminerade flexibla förpackningar.

Se: tryck på plastpåsar

UV-härdande färg (UV-färg, LED-UV) (EN: UV-curable ink; UV ink, LED-UV; DE: UV-Farbe)

En UV-härdande färg innehåller monomerer, oligomerer och fotoinitiatorer som polymeriseras nästan ögonblickligen vid exponering för ultraviolett ljus, i stället för att torka genom avdunstning. LED-UV-system härdar med smalbandigt ljus, vanligen runt 365–395 nm, med mindre energi och värme än kvicksilverlampor. UV-färger ger hög glans, nötningsbeständighet och snabb hantering; för livsmedelsförpackningar kan kvarvarande fotoinitiatorer och monomerer migrera, så lågmigrerande UV-system och full härdning krävs.

Viskositet (EN: viscosity; DE: Viskosität)

Viskositet är en flytande färgs motstånd mot flöde, som styr hur mycket färg en aniloxcell eller djuptryckscell tar upp och släpper och hur färgen breder ut sig på substratet. Flexo- och djuptrycksfärger är flytande och mäts med flödesbägare i sekunder, medan offsetfärger är pastor som karakteriseras av tack och reologi. Viskositeten stiger när lösningsmedel eller vatten avdunstar under en upplaga, så pressarna tillsätter spädningsmedel för att hålla ett målvärde; okontrollerad viskositet är en klassisk orsak till färgdrift i flexo.

Vattenbaserad färg (EN: water-based ink; DE: wasserbasierte Druckfarbe)

En vattenbaserad färg använder vatten som huvudsakligt flytande vehikel, med akrylbindemedel eller liknande och små mängder aminer eller samlösningsmedel som håller hartserna lösta, styrt via pH. Den har låga utsläpp och låg lukt och är standard för flexo på papperspåsar, omslag, servetter och wellpapp. På film torkar den långsammare, kräver oftast högre ytbehandling och mer torkkapacitet och kan vara något mindre blank än lösningsmedelsbaserad färg.

Se: tryck på smörpapper

Zahn-bägare (viskositetsbägare) (EN: Zahn cup; viscosity cup; DE: Auslaufbecher)

En Zahn-bägare är en liten doppbägare med ett kalibrerat hål i botten, som används vid pressen för att mäta flytande färgs viskositet som den tid i sekunder det tar för bägaren att tömmas, enligt ASTM D4212. Bägarna är numrerade efter öppningens storlek, där Zahn nr 2 är vanlig för flexofärger; i Europa används också DIN 4 mm och ISO-flödesbägare (ISO 2431) i stor utsträckning. Avläsningar är bara jämförbara för samma bägartyp vid samma färgtemperatur.

Färgstandarder och mätning

Hur färg anges, mäts och hålls inom tolerans. Köparens beslut om dekorfärger, CMYK och toleranser förklaras i Pantone och CMYK i förpackningar.

CIELAB (Lab, L*a*b*) (EN: CIELAB)

CIELAB är det färgrum, definierat av Internationella belysningskommissionen (CIE) 1976, som beskriver varje färg med tre värden: L* för ljushet, a* för axeln röd/grön och b* för axeln gul/blå. Det är enhetsoberoende, så ett Lab-värde uppmätt på ett godkänt prov kan lämnas till vilket tryckeri som helst som ett numeriskt mål. Delta E-toleranser beräknas som avstånd mellan Lab-värden.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

CMYK (processfärger, fyrfärgstryck) (EN: CMYK; process colours; four-colour process; DE: Skalenfarben)

CMYK är den fyrfärgsprocess som använder cyan, magenta, gul och svart färg, tryckt som rasterpunkter, för att återge ett brett urval färger och bilder. Den återger fotografier effektivt men matchar varumärkesfärger bara ungefärligt, med variation beroende på substrat, punktförstoring och färgbalans. Många förpackningsmotiv kombinerar CMYK-bilder med en eller två dekorfärger för logotyper.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Färgomfång (gamut) (EN: colour gamut)

Färgomfång är hela det färgområde som en kombination av tryckprocess, färgserie och substrat kan återge. CMYK på bestruken kartong har större färgomfång än CMYK på obestruket kraftpapper, och många mättade varumärkesfärger, till exempel vissa orange, gröna och blå nyanser, ligger utanför varje CMYK-omfång. En färg utanför omfånget måste tryckas som dekorfärg, byggas i utökad färgrymd eller accepteras som en approximation.

Färgprofil (ICC-profil) (EN: colour profile; ICC profile)

En färgprofil är en datafil, i det format som standardiserats av International Color Consortium (ICC), som beskriver hur en enhet eller ett tryckvillkor återger färg och kopplar dess CMYK- eller RGB-värden till enhetsoberoende Lab-värden. Prepress använder profiler för att konvertera bilder till målvillkoret och för att simulera det på korrektur och skärmar. Att leverera tryckoriginal i fel profil, eller i RGB, är en vanlig orsak till färg som ser rätt ut på skärmen men fel ut i tryck.

Delta E (ΔE, färgskillnad) (EN: Delta E; colour difference)

Delta E (ΔE) är ett enda tal som uttrycker skillnaden mellan två färger, beräknat från spektrofotometermätningar i färgrummet CIELAB; ju lägre tal, desto närmare matchning. Toleranser för förpackningar överenskoms mellan köpare och tryckeri i stället för att vara fastställda i lag, ofta kring 2–4 ΔE00 för dekorfärger beroende på substrat och betydelse. Formeln måste anges tillsammans med toleransen, eftersom det äldre ΔE76 och det nyare ΔE2000 ger olika värden för samma färgpar.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Delta E 2000 (ΔE2000, ΔE00, CIEDE2000) (EN: Delta E 2000)

ΔE2000 är den färgskillnadsformel som CIE publicerade 2001 och som justerar det enkla Lab-avståndet i ΔE76 för ljushet, färgmättnad och kulör, så att samma tal motsvarar samma synliga skillnad bättre över hela färgomfånget. Som en grov riktlinje ligger cirka 1 ΔE00 nära gränsen för vad ett tränat öga ser under kontrollerad belysning, och omkring 2 märks sida vid sida. Det är den rekommenderade formeln för färgtoleranser i förpackningar.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Densitometer (EN: densitometer; DE: Densitometer)

En densitometer mäter optisk densitet, ljusabsorptionsstyrkan hos en tryckt färgfilm, genom filter som är anpassade till processfärgerna, med status E (vanlig i Europa) eller status T (vanlig i USA) som respons. Tryckerier använder den vid pressen för att styra fulltonsdensitet, punktförstoring, färgacceptans och tryckkontrast. Den mäter färgfilmens styrka snarare än färg, så den styr en känd färg väl men kan inte avgöra om en dekorfärg matchar sitt mål; det kräver en spektrofotometer.

Utökad färgrymd (ECG; CMYK+OGV, sjufärgstryck) (EN: extended colour gamut)

Utökad färgrymd lägger till fasta processfärger, vanligen orange, grönt och violett (CMYK+OGV), för att återge ett mycket bredare färgomfång, inklusive många varumärkesdekorfärger, från en enda standardfärgserie. I stället för att blanda en ny dekorfärg för varje motiv byggs färgerna av de sju färgerna, vilket minskar färgbyten och tvättar när många motiv körs på en press. Det passar flexibla förpackningar och etiketter med många artikelnummer (SKU); för en enda kritisk varumärkesfärg är en verklig dekorfärg fortfarande den säkrare specifikationen.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Fogra (Fogras karakteriseringsdata, FOGRA39, FOGRA51) (EN: Fogra)

Fogra är den tyska forskningsföreningen för grafisk teknik som publicerar karakteriseringsdata för standardiserade tryckvillkor, vilka används för att bygga de ICC-profiler som är vanliga i europeisk prepress. FOGRA39 beskriver arkoffset på bestruket papper enligt 2004 års utgåva av ISO 12647-2, medan FOGRA51 och FOGRA52 beskriver bestruket och obestruket papper enligt 2013 års utgåva. En fil som förberetts för ett angivet Fogra-villkor och provtryckts mot det ger tryckeri och köpare en gemensam färgreferens för CMYK-arbeten.

G7 (EN: G7)

G7 är en kalibreringsmetod, publicerad av Idealliance, som justerar ett trycksystem så att dess gråbalans och neutrala tonåtergivning matchar ett definierat mål, vilket gör att olika pressar, processer och korrektur ser visuellt lika ut. Den används flitigt i USA och i allt högre grad i förpackningar, där den hjälper till att jämka flexo-, offset- och digitalt tryck för samma varumärke. Ett tryckeri kan kvalificeras som G7 Master-anläggning, men metoden anpassar utseendet och ersätter inte överenskomna mål för dekorfärger.

Gråbalans (EN: gray balance; grey balance; DE: Graubalance)

Gråbalans är den kombination av cyan-, magenta- och gula tonvärden som trycks som en neutral grå utan färgstick på en given process och ett givet substrat. Att hålla gråbalansen gör att neutrala toner och hudtoner ser naturliga ut och är en känslig indikator på om de tre processfärgerna är i balans i pressen. Den är grunden för G7-kalibrering och kontrolleras på färgkontrollremsor under en upplaga.

Färgutstrykning (EN: ink drawdown; drawdown)

En färgutstrykning är en tunn film av blandad färg som breds ut på det verkliga substratet med en handprovare eller en utstrykningsstav och som approximerar pressens färgfilm, och används för att kontrollera en dekorfärg före tryck. Den visar hur en Pantone-färg kommer att se ut på det verkliga kraftpapperet, smörpappret eller filmen i stället för på vitt referenspapper, och är den bästa tidiga kontrollen för dekorfärger. En signerad utstrykning sparas ofta som färgreferens för produktionsupplagan.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

ISO 12647 (EN: ISO 12647; process control for halftone colour printing)

ISO 12647 är den serie internationella standarder som anger processtyrningsmål för rastrerat färgtryck, till exempel heltäckande färger i Lab, tonvärdesökning och toleranser, med separata delar för olika processer: del 2 offset, del 4 djuptryck, del 6 flexotryck, del 7 korrektur och del 8 valideringstryck. Den gör det möjligt för en köpare att ange CMYK-arbeten mot ett känt tryckvillkor i stället för ett Delta E per färg. ISO 15339 kompletterar den med karakteriserade referenstryckvillkor som är oberoende av tryckprocessen.

Mätvillkor (M0, M1, M2, M3) (EN: measurement conditions)

Mätvillkor är de standardiserade belysningsinställningarna för färgmätinstrument som definieras i ISO 13655: M0 är det äldre villkoret med odefinierat UV-innehåll; M1 motsvarar D50 inklusive dess UV-komponent; M2 utesluter UV; och M3 lägger till ett polariseringsfilter. Eftersom många papper och kartonger innehåller optiska vitmedel som reagerar på UV kan mätvärden för samma prov skilja sig mellan villkoren. En färgspecifikation bör ange vilket villkor som används, tillsammans med formel och tolerans.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Metameri (EN: metamerism)

Metameri är effekten att två färger matchar under en ljuskälla men skiljer sig under en annan, eftersom de reflekterar olika spektra som råkar se lika ut under det första ljuset. Det är vanligt när en färg matchas med en annan färgserie, ett annat substrat eller en annan process än originalet. Att granska godkännanden i ljusbox under mer än en ljuskälla och veta var förpackningen kommer att ses minskar överraskningarna.

Pantone (Pantone Matching System, PMS) (EN: Pantone)

Pantone Matching System är den mest använda kommersiella referensen för dekorfärger i förpackningar, ett numrerat bibliotek med färger och blandningsrecept som publiceras i tryckta färgkartor. Varje referens finns i bestruket (C) och obestruket (U) utförande eftersom samma färg ser olika ut på blankt och sugande material, så den obestrukna referensen är den mer realistiska guiden för kraftpapper och obestrukna papper. Ett Pantone-nummer anger ett mål; hur nära det återges beror på substrat, process och överenskommen tolerans.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Fulltonsdensitet (SID) (EN: solid ink density; DE: Volltondichte)

Fulltonsdensitet är den optiska densiteten hos ett färgfält med 100 % täckning, mätt med densitometer, och används vid pressen som snabb indikator på färgfilmens tjocklek. Typiska mål för arkoffset på bestruken kartong ligger ungefär mellan 1,0 för gult och 1,8 för svart, beroende på färgserie, substrat och densitometerstatus, även om aktuella utgåvor av ISO 12647 definierar heltäckande ytor i Lab i stället för densitet. Stigande densitet ökar färgstyrkan men också punktförstoringen, så den styrs inom ett smalt fönster.

Spektrofotometer (EN: spectrophotometer; DE: Spektralfotometer)

En spektrofotometer mäter hela spektrumet av ljus som reflekteras från ett prov och beräknar färgvärden som Lab, ur vilka Delta E härleds. Det är instrumentet som används för att fastställa och verifiera färgmål på korrektur, utstrykningar och tryckta prover, och moderna pressnära och inbyggda (inline) varianter rapporterar även densitet. Instrument för grafisk industri använder vanligen 45°/0°-geometri, och mätvillkoret (M0 till M3) måste anges.

Dekorfärg (Pantone-färg) (EN: spot colour; Pantone colour; DE: Sonderfarbe, Volltonfarbe; NL: steunkleur)

En dekorfärg är en förblandad färg som trycks i ett eget färgverk för att återge en specifik kulör, vanligen angiven ur Pantone Matching System. Den ger renare, mer konsekventa varumärkesfärger och plana ytor än CMYK-uppbyggnader och når färger utanför CMYK-omfånget, men varje dekorfärg lägger till en färg, en platta och en tvätt. I tryckoriginal måste dekorfärger namnges exakt som överenskommet, eftersom varje namn blir en separat platta.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Standardiserade betraktningsvillkor (D50, ISO 3664; ljusbox) (EN: standard viewing conditions; light booth)

Standardiserade betraktningsvillkor är den kontrollerade belysning och omgivning under vilken tryckt färg bedöms, definierade i ISO 3664 med D50-belysning på cirka 5 000 K. Tryckerier och varumärkesägare använder ljusboxar byggda enligt denna standard så att båda parter i ett godkännande ser samma färg. Färger som kontrolleras under butiks-LED eller dagsljus vid ett fönster kan se annorlunda ut, särskilt där metameri är inblandad.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Prepress och tryckoriginal

Vad som händer med tryckoriginalet mellan formgivarens fil och tryckplåten, och de regler för tryckoriginal som följer av det. Filförberedelse beskrivs steg för steg i förberedelse av tryckoriginal för förpackningar.

Tryckoriginal (tryckfärdigt original) (EN: artwork; print-ready artwork)

Tryckoriginal är den grafiska fil som definierar allt som ska tryckas på en förpackning: text, bilder, färger, märken och koder, placerade på stansritningen. Tryckfärdigt original levereras i skala 1:1, vanligen som PDF/X-fil byggd på tillverkarens stansritning, med vektorlogotyper och vektortext, bilder med tillräcklig upplösning, namngivna dekorfärger och utfall. Original som inte är tryckfärdigt är en vanlig orsak till förseningar efter att en order är överenskommen.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Kompensering av streckbredd (BWR) (EN: bar width reduction)

Kompensering av streckbredd är den avsiktliga förtunningen av strecken i en streckkodsfil för att kompensera för färgutbredning i pressen, så att de tryckta strecken når sin nominella bredd och koden går att skanna och verifiera. Storleken beror på tryckprocess, platta och substrat och fastställs av tryckeriet, vanligen större för flexo på sugande papper än för offset på bestruken kartong. I flexo orienteras strecken ofta i tryckriktningen för att begränsa distorsion.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Utfall (EN: bleed; DE: Beschnittzugabe, Anschnitt; NL: afloop)

Utfall är tryckoriginal som sträcks bortom skärlinjen så att små skärvariationer inte lämnar otryckta kanter. 3 mm är vanligt för arkoffsettryckta kartonger och muggar; flexo, wellpapp och rullmatade påsar kräver ofta 5 mm eller mer. Det utfall som krävs fastställs av tillverkaren för varje produkt.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Choke och spread (EN: choke and spread)

Choke och spread är de två sätten att skapa en trap. En spread förstorar ett ljusare förgrundsobjekt något in i den mörkare bakgrunden runt det, medan en choke expanderar en ljusare bakgrund något in i ett mörkare objekt, vilket i praktiken krymper objektets friställning. Regeln är att den ljusare färgen flyttas in i den mörkare, så att överlappningen knappt syns; prepressprogramvaran väljer riktning automatiskt, med manuell korrigering för kritiska element som logotyper och liten text.

Stansritning (EN: dieline; cutter guide; DE: Stanzkontur)

En stansritning är den platta konturen av en förpackning innan den stansas och viks, med skär-, rill-, lim- och perforeringslinjer. Tryckoriginal bör placeras på tillverkarens egen stansritning, hållen på ett separat, icke tryckande lager inställt på övertryck, eftersom kartongtjocklek och maskininställningar ändrar panelmåtten.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar; stansritningar, stansverktyg och prototyper för vikaskar

Distorsionskompensering (EN: distortion compensation; arced and pre-distorted artwork)

Distorsionskompensering är justeringen av tryckoriginal så att det ser korrekt ut på den färdiga produkten efter formning, krympning eller omslagning, till skillnad från plattdistorsion, som kompenserar för pressen. Pappersmuggar och muggkragar trycks på solfjäderformade ämnen som blir koner, så element placeras längs bågen och roteras till sin lokala vertikal; krympsleeves kräver original som är fördistorderade för ojämn krympning. Tillverkarens mall för exakt storlek är utgångspunkten.

Se: tryck på pappersmuggar; tryck på muggkragar

Fotocellsmärke och passmärken (EN: eye mark and registration marks; print mark, photocell mark)

Ett fotocellsmärke (eye mark) är ett litet tryckt heltäckande block, vanligen i mörk färg på ljus bakgrund, placerat en gång per rapport så att en fotocell på en påsmaskin, förseglingsmaskin eller arkskärare kan skära eller försegla varje artikel i passning med trycket. Passmärken, som hårkors, mikropunkter och färgkontrollremsor utanför beskärningen, hjälper tryckeriet att passa färger och plattor. Deras placering och storlek överenskoms med konverteraren, och fotocellsmärken placeras ofta i fogar, sidveck eller ytor som senare döljs.

Friställning (EN: knockout; DE: Aussparen)

Friställning innebär att färgerna under ett överliggande objekt tas bort så att varje färg trycks på bart substrat, i stället för att en färg trycks över en annan. Det håller färgerna rena, eftersom färger i stort sett är transparenta, men varje passfel mellan objektet och dess friställning lämnar ett synligt gap om ingen trap läggs till. Friställning är standard för de flesta färgade element i förpackningsoriginal.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Övertryck (EN: overprint; DE: Überdrucken)

Övertryck innebär att en överliggande färg trycks direkt över färgen under i stället för att friställas, så att båda färgerna blandas där de överlappar. Liten svart text övertrycks normalt så att den aldrig visar ett vitt gap vid passfel, och stansritningar, lacklager och tekniska märken ställs in på övertryck i filen. Vita objekt och ljusa färger får aldrig ställas in på övertryck, eftersom de försvinner eller ändrar färg i pressen.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

PDF/X (PDF/X-1a, PDF/X-4) (EN: PDF/X)

PDF/X är en familj av PDF-delmängder standardiserade i serien ISO 15930 för tillförlitligt utbyte av tryckfärdiga filer. PDF/X-1a kräver endast CMYK och dekorfärger, inbäddade typsnitt och plattad transparens; PDF/X-4 tillåter levande transparens, lager och ICC-baserad färghantering. Båda är vanliga i förpackningar, och tryckeriet anger vilken version och vilken output intent som ska användas.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Preflight (EN: preflight)

Preflight är den automatiska och manuella kontrollen av en inkommen fil innan prepressarbetet börjar, där punkter som typsnitt, bildupplösning, färgrymder, namn på dekorfärger, utfall, övertrycksinställningar, minsta linjetjocklek och textstorlekar testas. En preflightrapport listar problem som formgivaren ska rätta före korrektur. Preflight fångar vanliga filfel tidigt och gör att man slipper betala för plattor som tillverkats av felaktigt original.

Prepress (repro) (EN: prepress; repro; DE: Druckvorstufe; NL: prepress, drukvoorbereiding)

Prepress, även kallat repro, omfattar allt arbete mellan mottagandet av tryckoriginalet och framställningen av tryckformarna: preflight, färgseparation, trapping, distorsionskompensering, step-and-repeat, rastrering, korrektur och framställning av plattor eller cylindrar. Prepress för förpackningar anpassar samma motiv olika för varje process och substrat. Kostnaden visas i offerter som repro- eller originalkostnader, vanligen en gång per motiv.

Rapportlängd (EN: repeat length; print repeat; DE: Rapport)

Rapportlängd är det avstånd längs banan efter vilket den tryckta bilden upprepas, lika med omkretsen på plattcylindern inklusive platta och tejp, eller på djuptryckscylindern. För påsar, omslag och rullar måste den motsvara produktens längd eller en hel del av den, så de rapporter som finns på en press avgör delvis vilka storlekar som kan tryckas ekonomiskt. Rapportlängd och fotocellsmärkets position anges i rullspecifikationer för tryckta rullar.

Se: tryck på smörpapper

Djupsvart (EN: rich black)

Djupsvart är en svart byggd av 100 % svart färg plus procentsatser av cyan, magenta och gult, vilket ger ett djupare svart i stora ytor än enbart svart färg. Den bör inte användas för liten text, fina linjer eller streckkoder, eftersom varje passfel mellan de fyra färgerna ger färgade kanter. Den totala färgmängden i en djupsvart måste hålla sig inom gränsen för total färgtäckning för processen.

RIP (EN: RIP; raster image processor)

En RIP är den programvara som omvandlar en tryckfärdig PDF till de högupplösta, rastrerade bitmappsdata som används för att avbilda plattor eller cylindrar, eller för att styra en digitalpress. Den tillämpar rastreringsmetod, rasterlinjetal och vinklar, kompenseringskurvor för punktförstoring och, i flexo, distorsion. Flexoplattornas avbildare arbetar vanligen med upplösningar som 2 400–5 080 dpi.

Säkerhetszon (EN: safe zone; safety margin)

En säkerhetszon är en marginal innanför skär- och viklinjerna där text, logotyper och streckkoder inte bör placeras, eftersom skärning, vikning och formning varierar något. En säkerhetszon på cirka 3–5 mm från skär- och viklinjer är vanlig, med större marginaler på wellpapp och kring muggkanter och sömmar.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Färgseparationer (EN: separations; colour separations; DE: Farbauszüge)

Färgseparationer är de enskilda bildskikt, ett per färg, som tryckoriginalet delas upp i för tryck: de fyra processfärgerna, varje dekorfärg, vit botten och lack. Varje separation blir en platta, cylinder eller screen. En separationsförhandsvisning eller ett korrektur bekräftar antalet plattor och vilka element som trycks i vilken färg, vilket är hur köpare kontrollerar att plattkostnaderna i en offert stämmer med motivet.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Step-and-repeat (flerupp) (EN: step-and-repeat; ups; DE: Nutzen)

Step-and-repeat (flerupp) är upprepningen av ett enskilt motiv över och runt tryckplattan eller arket så att flera artiklar, så kallade nyttor (ups), trycks samtidigt. Antalet nyttor beror på artikelstorlek, pressbredd och rapportlängd och påverkar i hög grad materialutbyte och kostnad. Olika storlekar av samma motiv kräver vanligen separata montage och, i flexo, separata plattor.

Total färgtäckning (TAC) (EN: total area coverage; total ink limit)

Total färgtäckning är den maximala summan av cyan-, magenta-, gula och svarta tonvärden som tillåts i en punkt i en bild, uttryckt som en procentsats upp till teoretiska 400 %. Varje tryckvillkor och färgprofil definierar sin gräns, till exempel cirka 300–330 % för vanliga profiler för bestruket offsettryck och lägre för obestrukna papper och många flexovillkor. Att överskrida den ger torkproblem, avsmitning och förlust av skuggdetaljer.

Trapping (EN: trapping; prepress trapping; DE: Überfüllung)

Trapping är en liten avsiktlig överlappning mellan intilliggande färger som döljer små passfel, det vill säga färgernas förskjutning mot varandra i pressen. Trapbredden beror på tryckprocessen och är vanligen större för flexo och wellpapp än för offset, typiskt bråkdelar av en millimeter, och de flesta förpackningstryckerier lägger på trapping i prepress eftersom rätt bredd beror på deras press, plattor och substrat. Förväxla inte med färgacceptans (ink trapping), förmågan hos en färg att ta emot en annan i pressen (se Färgacceptans under Tryckfärger, torkning och härdning).

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Lackplatta (EN: varnish plate; varnish layer, varnish separation)

En lackplatta är den separation som definierar var en tryckslack eller beläggning läggs på, och som levereras i tryckoriginalet som ett separat dekorfärgslager inställt på övertryck. Den används för partiella lackeffekter och lika ofta för att lämna lackfria ytor för limflikar, koder som trycks senare och värmeförseglingszoner. Lacklagret bör namnges tydligt, till exempel ”Lack” eller ”Lack_fri”, så att det inte förväxlas med en färg.

Vit botten (underlägg) (EN: white underlay; white underprint; US: white base)

Vit botten är ett täckande lager vit färg som trycks under färgerna så att de förblir klara på brunt kraftpapper, genomskinlig eller metalliserad film och vissa färgade kartonger. Den läggs upp i tryckoriginalet som ett separat dekorfärgslager som blir en egen platta, vanligen något krympt (choke) så att den inte sticker ut vid kanterna. På poröst kraftpapper är ett enda vitt lager sällan helt täckande, så resultatet blir ljusare men inte identiskt med vitt material.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Rastrering och raster

Hur kontinuerliga toner blir tryckbara punkter, och de begränsningar varje process sätter för tonövergångar, högdagrar och bilddetaljer.

AM-rastrering (EN: AM screening; amplitude-modulated screening, conventional screening)

AM-rastrering återger toner med rasterpunkter på fast avstånd, rasterlinjetalet, vars storlek varierar: små punkter för ljusa toner, stora för mörka. Det är den konventionella rastreringsmetoden för offset och flexo, förutsägbar i pressen och väl känd av plattframställare. Dess svagheter är rosettmönster, möjlig moiré och att de minsta högdagerpunkterna försvinner i flexo.

Punktförstoring (TVI, tonvärdesökning) (EN: dot gain; TVI, tone value increase; DE: Tonwertzunahme; NL: puntvergroting)

Punktförstoring, även kallad tonvärdesökning (TVI), är tillväxten av rasterpunkter mellan filen och det tryckta resultatet, så att en 50 %-ig ton trycks mörkare än 50 %. Den kommer dels från mekanisk utpressning av färg under tryck och dels från optiska effekter när ljus sprids i substratet, och är högre på mjuka och sugande papper som obestruket kraftpapper. Tryckerier kompenserar med plattkurvor i RIP, och standarder som ISO 12647 definierar måltal för TVI för varje tryckvillkor.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

FM-rastrering (stokastisk rastrering) (EN: FM screening; stochastic screening)

FM-rastrering återger toner med mycket små punkter av fast storlek, ofta i intervallet cirka 20–35 mikrometer, vars antal och avstånd varierar med tonen. Den ger inga rosetter eller rastermoiré och återger fina detaljer väl, men kräver stabil plattframställning och presskontroll, och i flexo är de små punkterna svåra att hålla på ojämna substrat. Den används främst i offset och i högdagerpartier i hybridrastrering för flexo.

Raster (EN: halftone; DE: Raster)

Raster är återgivningen av kontinuerliga toner, till exempel fotografier och tonövergångar, som mönster av punkter som ögat blandar till toner, eftersom en tryckpress bara kan trycka färg eller ingen färg i varje punkt. Punkternas storlek, avstånd och form bestäms av rastreringsmetod och rasterlinjetal. Alla CMYK-bilder och toner av dekorfärger trycks som raster.

Hybridrastrering (XM-rastrering) (EN: hybrid screening; XM screening)

Hybridrastrering kombinerar AM- och FM-metoder i en bild, vanligen med FM-liknande punkter i högdagrarna och ibland skuggorna, där AM-punkter skulle vara för små eller sätta igen, och AM-punkter i mellantonerna. I flexo gör den att tonövergångar kan tona ut mycket längre mot noll utan den hårda kant som den minsta tryckbara punkten ger. Plattframställare tillämpar den i RIP; köpare ser den som mjukare tonövergångar.

Bildupplösning (ppi, dpi, lpi) (EN: image resolution)

Bildupplösning beskriver detaljrikedom i tre olika led: ppi (pixlar per tum) för bilder i tryckoriginalet, dpi (punkter per tum) för avbildningsenheten eller digitalpressen, och lpi (linjer per tum) för rasterlinjetalet. Bilder levereras typiskt med cirka 300 ppi i slutlig tryckt storlek, och bitmappslinjegrafik med 1 200 ppi eller som vektorer. Att blanda ihop de tre är en vanlig orsak till original med för låg upplösning.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Minsta punkt (högdagerpunkt; bump-kurva) (EN: minimum dot; highlight dot; bump curve)

Minsta punkt är den minsta rasterpunkt som en platta och en press kan hålla och trycka konsekvent; under den försvinner punkterna eller trycks som ett plötsligt steg. I flexo är minsta punkt typiskt några procent, beroende på platta, rasterlinjetal och substrat, vilket är skälet till att tonövergångar som tonar ut mot noll kan sluta med en hård kant. Prepress höjer de ljusaste tonerna till ett tryckbart värde med en bump-kurva, eller använder hybridrastrering.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Rastervinkel (EN: screen angle)

Rastervinkel är den vinkel i vilken rasterpunkternas rader för varje färg läggs, vald så att olika färgers raster bildar en fin rosett i stället för moiré. I offset läggs cyan, magenta och svart vanligen 30° från varandra, till exempel på 15°, 75° och 45°, med gult, den minst synliga färgen, på 0°. I flexo förskjuts vinklarna vanligen 7,5° från dessa värden för att undvika interferens med aniloxens cellmönster på 60°.

Rasterlinjetal (EN: screen ruling; screen frequency, LPI; DE: Rasterweite)

Rasterlinjetal är antalet rasterpunktsrader per tum (lpi) eller per centimeter, och det anger hur fina de tryckta bilderna är. Riktvärden är cirka 150–200 lpi för offset på bestruken kartong, ungefär 100–150 lpi för flexo på papper, upp till cirka 175 lpi eller finare på film med HD-plattor, och cirka 40–100 lpi för flexo som trycks direkt på wellpapp. Högre rasterlinjetal visar mer detaljer men kräver jämnare substrat, finare aniloxvalsar och snävare kontroll.

Se: jämförelse av flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck

Tonövergång (vignett) (EN: vignette; gradient, fade; DE: Verlauf)

En tonövergång är en gradvis övergång från en ton eller färg till en annan, eller till det otryckta substratet. Tonövergångar trycks mjukt i offset och djuptryck men är en klassisk utmaning i flexo, eftersom toner under den minsta tryckbara punkten bryts av med en synlig kant, och långa övergångar kan ge bandning. Motiv för flexo låter ofta övergångar sluta i en ljus ton i stället för noll, eller så justerar tryckeriet övergången i prepress.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Korrektur och godkännande

De korrekturtyper som används för att godkänna förpackningar före och under produktion, och vad var och en kan och inte kan visa. Hela godkännandeflödet finns i förberedelse av tryckoriginal för förpackningar, och prov- och kvalitetskontrollsteg i provtagning och kvalitetskontroll av förpackningar.

Färgbindande korrektur (EN: contract proof; colour proof; DE: farbverbindlicher Proof)

Ett färgbindande korrektur (contract proof) är ett färgriktigt tryck, vanligen framställt på ett kalibrerat inkjetsystem enligt ISO 12647-7, som simulerar ett definierat tryckvillkor och fungerar som den överenskomna färgreferensen för CMYK-arbeten. Det verifieras genom mätning av en kontrollremsa som Fogra Media Wedge, tryckt tillsammans med bilden. Det är användbart för CMYK på vit kartong och mindre meningsfullt för dekorfärger på kraftpapper eller film, där en utstrykning eller ett tryckt prov är bättre referens.

Se: Pantone och CMYK i förpackningar

Referensprov (godkänt referensprov) (EN: master sample; approved reference sample)

Ett referensprov (master sample) är ett signerat, godkänt tryckt prov av ett motiv på produktionssubstratet, som både köpare och tryckeri sparar som referens för varje följande upplaga. Att notera uppmätta Lab-värden för varumärkesfärger på referensprovet gör det till ett numeriskt mål som andra anläggningar och leverantörer kan matcha. Referensprov bleks och åldras, så de förvaras mörkt och byts ut med jämna mellanrum.

Se: provtagning och kvalitetskontroll av förpackningar

PDF-korrektur (digitalt korrektur) (EN: PDF proof; digital proof)

Ett PDF-korrektur är en digital fil som skickas för godkännande av innehåll och layout: text, placering på stansritningen, separationer, streckkoder och lagstadgade märkningar. Det visar varken exakt färg eller materialkänsla, och det är i det här skedet stavning och juridisk text ska kontrolleras, eftersom ändringar efter att plattor gjorts kostar pengar. Många tryckerier skickar en separationsvy med PDF-korrekturet så att köparen kan bekräfta antalet färger.

Se: förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Tryckgodkännande (EN: press approval; press check; DE: Druckfreigabe)

Tryckgodkännande (press check) är godkännandet av färg och passning i produktionspressen vid starten av en upplaga, antingen med köparen på plats, på distans via fotografier och mätningar, eller av tryckeriet mot överenskomna mål. Det är sista chansen att justera färg, inte tryckoriginal. Godkända ark eller en rullängd blir referens för den upplagans kvalitetskontroller.

Se: provtagning och kvalitetskontroll av förpackningar

Mjukkorrektur (EN: soft proof)

En mjukkorrektur är en färghanterad simulering av det tryckta resultatet på en kalibrerad skärm, med ICC-profilen för målvillkoret. Den är snabb och kostnadsfri och användbar för att kontrollera layout och ungefärlig färg, men betraktningsförhållandena vid skärmen och skärmens eget färgomfång begränsar noggrannheten. Den lämpar sig inte för godkännande av dekorfärger på kraftpapper, film eller andra icke-vita substrat.

Tryckprov (EN: wet proof; press proof; DE: Andruck)

Ett tryckprov (wet proof) är ett korrektur som trycks med verkliga färger, plattor och substrat, antingen på en särskild korrekturpress eller på produktionspressen. Det är det enda korrektur som visar det verkliga samspelet mellan färg, substrat och process, inklusive punktförstoring, täckförmåga och glans. Eftersom det kräver plattor och presstid är det dyrt och reserveras vanligen för nya motiv på kritiska substrat eller där ett färgbindande korrektur inte kan representera resultatet.

Passning och tryckfel

De namn som tryckerier och kvalitetsteam använder för tryckfel. Kontrollmetoder och acceptansnivåer behandlas i provtagning och kvalitetskontroll av förpackningar och i ordlistan för provning, kvalitet och defekter.

Bandning (EN: banding)

Bandning är ett mönster av synliga ränder eller band i ytor som borde vara jämna. I flexo löper den vanligen tvärs banan och beror på mekaniska orsaker som kuggmärken, cylinderstudsning eller en skadad anilox; i inkjet löper den längs tryckriktningen och beror på igensatta eller felfunktionerande dysor. Långa tonövergångar och plana toner i mellantoner visar bandning tydligast.

Överbryggning (EN: bridging; dot bridging, fill-in)

Överbryggning är att intilliggande rasterpunkter eller fina element sammanfogas av färg, så att skuggor sätter igen, negativ text sluter sig och fina linjer flyter ihop. I flexo är en vanlig orsak punktdoppning, där punkter mindre än aniloxcellerna doppar ned i dem och tar upp överskottsfärg, tillsammans med för högt anläggningstryck eller låg färgviskositet. Det styrs genom förhållandet mellan anilox och raster, anläggningstryck och färg, och genom minimimått i tryckoriginalet.

Smutsigt tryck (EN: dirty print)

Smutsigt tryck är flexotryck med slumpmässiga fläckar, igensatta negativa ytor och suddiga detaljer orsakade av intorkad färg, pappersdamm eller fibrer som byggs upp på plattan. Det förvärras under upplagans gång och är vanligt på dammiga obestrukna papper och med snabbtorkande färger. Åtgärder är plattrengöring, justering av färgens torkhastighet, banrengöring och lämpligt anläggningstryck.

Fransning (EN: feathering)

Fransning är ojämna, hårliknande eller oregelbundna kanter på tryckta element, där färg sprider sig utanför avsedd kontur. Den kan bero på för högt anläggningstryck, låg färgviskositet, färg som torkar på plattan eller färg som sugs längs fibrer i sugande papper. Den försämrar liten text och fina linjer och märks mest på obestruket kraftpapper och silkespapper.

Ghosting (spökbild) (EN: ghosting; DE: Schablonieren)

Ghosting är en svag, oönskad upprepning av ett bildelement på en annan plats i trycket. I offset är det vanligen mekaniskt: ett stort element tömmer färgen på formvalsarna, så att nästa passage av samma valsar trycker en ljusare skugga av elementet i en heltäckande yta. Det minskas i designskedet genom att undvika heltäckande ytor direkt i linje med tunga element, och i pressen genom färg- och valsinställningar.

Halo (EN: halo; haloing)

En halo är en mörk kontur runt kanterna på tryckta heltäckande ytor, text eller punkter, med ljusare mitt, typisk för flexo. Den orsakas av för högt anläggningstryck som pressar färg mot kanterna av plattbilden. Samma ord används för en ljus ring runt en punkt och för den färgade kant som syns där trapping eller passfel lämnar en kontur, så det hjälper att komma överens om vilken betydelse som avses.

Hickey (EN: hickey; DE: Butzen)

En hickey är en liten färgfläck omgiven av en otryckt ring, eller en vit fläck i en heltäckande yta, orsakad av en partikel intorkad färg, pappersdamm eller skräp på plattan eller gummiduken. Hickeys är främst en offsetdefekt och upprepas på samma plats på varje ark tills plåten eller duken rengörs. De räknas som kosmetiska defekter vid tryckkontroll.

Passfel (EN: misregistration; out of register)

Passfel är att tryckta färger hamnar fel i förhållande till varandra, eller trycket fel i förhållande till skär-, vik- eller förseglingslägen. Det visar sig som färgkanter, gap mellan intilliggande färger, suddig liten flerfärgstext eller logotyper som sitter snett på en panel. Små avvikelser döljs av trapping; större kommer från banspänning, filmtöjning, plattmontering eller pressmekanik, och passning mellan tryck och skärning styrs med fotocellsmärken på konverteringsmaskiner.

Bortfallande punkter (EN: missing dots; speckle, snowflaking)

Bortfallande punkter är ytor där djuptrycksceller inte överför färg, vilket ger ett spräckligt eller snöflingeliknande utseende i toner och heltäckande ytor. De uppstår när ett ojämnt eller okompressibelt substrat inte kontaktar varje cell, och syns mest i högdagrar. Elektrostatiskt tryckstöd, jämnare substrat och lämpliga tryckvalsar minskar dem.

Moiré (EN: moiré)

Moiré är ett oönskat interferensmönster som uppstår när två regelbundna mönster överlappar i något olika vinklar eller frekvenser, till exempel två rasterskärmar, ett raster och aniloxens cellmönster, eller ett raster och ett mönster i bilden som tyg. Det förebyggs med korrekta rastervinklar, genom att välja ett aniloxlinjetal som är en tillräcklig multipel av rasterlinjetalet och genom FM- eller hybridrastrering för problembilder.

Fläckighet (EN: mottle; mottling; DE: Wolkigkeit)

Fläckighet (mottle) är ett ojämnt, fläckigt eller molnigt utseende i ytor som ska trycka som en jämn heltäckande yta eller ton. Det kommer från ojämn färgabsorption i substratet, dålig färgöverföring eller färgacceptans, eller pressförhållanden, och är vanligt på obestrukna papper och returfiberpapper och på film utan ytrastrering. Det bedöms visuellt och kan mätas som variation i densitet över en heltäckande yta.

Nålhål (EN: pinholing)

Nålhål är små otryckta punkter i tryckta heltäckande ytor, där färgen inte har vätt eller täckt substratet. Orsaker är låg ytenergi på film, skum i vattenbaserad färg, för liten färgvolym, färg som torkar på aniloxen eller plattan och ytdefekter i substratet. Högre aniloxvolym, justering av färg och behandling eller ytrastrering på plattan botar det vanligen.

Passning (register) (EN: registration; in register; DE: Passer; NL: register)

Passning är den exakta inriktningen av varje tryckt färg mot de andra och av trycket mot produktens skär-, vik-, förseglings- eller formningslägen. Passningstoleranser är processberoende och överenskoms i specifikationen, där CI-flexo, djuptryck och offset håller snävare passning än stackflexo på töjbar film. Motiv med liten flerfärgstext eller färger som ansluter med hårfina marginaler kräver snävare passning än kraftfulla, åtskilda element.

Slur (släp) (EN: slur; DE: Schmitz)

Slur är utsmetning eller förlängning av punkter och kanter i tryckriktningen, orsakad av glidning mellan platta eller gummiduk och substrat, vanligen genom för högt anläggningstryck, hastighetsskillnad mellan cylindrar eller problem med banspänning. Det gör raster mörkare och kanter suddiga på den främre eller bakre sidan. Det kontrolleras med slurmål i kontrollremsor.

Tvättbrädeeffekt (EN: washboarding; fluting)

Tvättbrädeeffekt är ett randigt mönster vid direkttryck på wellpapp, där färgen trycks tyngre på vågtopparna under linern och ljusare mellan dem, så att vågstrukturen syns i heltäckande ytor och raster. Den är mer uttalad med tunna liners, grova vågor och fina raster. Tjockare liners, finare vågor, mjuka plattor och grövre raster begränsar den, och förtryck eller litholaminering undviker den.

Se: tryck på pizzakartonger

Lacker i tryckprocessen

Genomskinliga beläggningar som läggs på av ett färgverk eller en lackeringsenhet som en del av trycket. Foliepressning, kallfolie och prägling definieras i ordlistan för konvertering och tillverkning, laminat i materialordlistan, och ytbehandlingar för kartonger jämförs i guiden om ytbehandlingar för vikaskar.

Vattenbaserad lack (EN: aqueous coating; water-based coating; DE: Dispersionslack)

En vattenbaserad lack är en genomskinlig vattenbaserad beläggning, vanligen akryl, som läggs över trycket i blank, silkesmatt eller matt kvalitet för att försegla färgen, påskynda hanteringen och motstå repor och skav under transport. Den läggs på inline från ett lackverk i offsetpressar eller från en flexostation och torkar med varmluft. Den skiljer sig från en vattenbaserad dispersionsbarriär, som är formulerad för fett- eller vattenbeständighet snarare än för tryckskydd.

Se: ytbehandlingar för vikaskar

Blank, matt och silkesmatt lack (EN: gloss, matt and satin varnish)

Blank, matt och silkesmatt beskriver ytglansen hos en lack eller beläggning: blank reflekterar ljus direkt och förstärker färgerna, matt sprider det för en mjuk, lågreflekterande yta, och silkesmatt ligger mittemellan. Matta ytor dämpar färgerna något och kan visa repor på ett annat sätt än blanka. Den valda ytan bör godkännas på ett tryckt prov, eftersom den förändrar hur dekorfärger och bilder ser ut.

Se: ytbehandlingar för vikaskar

Övertryckslack (OPV) (EN: overprint varnish; DE: Drucklack)

En övertryckslack är en genomskinlig lack som trycks över färgen genom ett vanligt färgverk, i offset traditionellt en oljebaserad lack som torkar som färgerna. Den är billig och ger begränsat skydd och begränsad glans jämfört med vattenbaserad lack eller UV-lack. I flexo och djuptryck omfattar termen varje genomskinlig lack som körs från en tryckstation, ofta vattenbaserad eller UV-härdande.

Se: ytbehandlingar för vikaskar

Partiell lack (spot-UV) (EN: spot varnish; spot UV; DE: partielle Lackierung)

En partiell lack är en lack som läggs på bara utvalda delar av ett motiv, definierade av en egen lackplatta, ofta en högblank UV-lack över en matt omgivning för att framhäva logotyper eller bilder. Den kan läggas på inline eller offline med flexo, offset eller screentryck, där screentryck ger det tjockaste, mest taktila lagret. Den kräver snäv passning mot trycket, så mycket fina detaljer i partiell lack bör överenskommas med tryckeriet.

Se: ytbehandlingar för vikaskar

UV-lack (EN: UV varnish; DE: UV-Lack)

En UV-lack är en genomskinlig beläggning som härdas ögonblickligen med ultraviolett ljus och ger högre glans, hårdare yta och bättre nötnings- och reptålighet än oljebaserade eller många vattenbaserade beläggningar. För livsmedelsförpackningar kan kvarvarande fotoinitiatorer och monomerer migrera, så en lågmigrerande UV-lack som bearbetas enligt god tillverkningssed behövs. Tjocka UV-beläggningar kan också påverka vikning och limning, så limytor lämnas normalt lackfria.

Se: ytbehandlingar för vikaskar

Lackfri yta (EN: varnish-free area; varnish knockout)

En lackfri yta är en del av motivet som avsiktligt lämnas utan lack eller beläggning, definierad på lackplattan. Limflikar och skarvar behöver det så att limmet fäster mot kartongen, och ytor för senare inkjetkodning, datummärkning eller värmeförsegling behöver det ofta också. Saknade lackfria ytor är en vanlig orsak till limningsfel på kartonger i vik- och limmaskinen (folder-gluer).

Så omsätter du tryckbegrepp i en specifikation

En tryckspecifikation som ett tryckeri kan offerera och hålla sig till behöver bara en handfull av dessa termer, tydligt angivna. För en förpackningsförfrågan är de användbara tryckraderna:

• Tryckprocess, om du har en preferens, eller skälet till att du behöver en viss process (till exempel fin text, fotografiska bilder, kort upplaga).
• Antal färger per sida, uppdelat på processfärger, namngivna dekorfärger (Pantone C eller U), vit botten och lack.
• Färgmål: referensen (Pantone, Lab-värden eller ett godkänt referensprov), substratet den gäller för, toleransen och formeln (ΔE00) samt mätvillkoret.
• Godkännandesteg du behöver: PDF-korrektur, färgbindande korrektur, färgutstrykning på verkligt substrat, tryckt prov eller tryckgodkännande.
• Färgkrav för livsmedelsförpackningar, till exempel lågmigrerande eller mineraloljefria system och vilken sida som får tryckas.
• Krav som rör övergången från tryck till konvertering: rapportlängd, fotocellsmärkets position, lackfria limytor, streckkodsklass.

Guiden till offertförfrågan för förpackningar visar var dessa rader hör hemma i en komplett förfrågan, och guiden om faktorer som styr förpackningskostnaden förklarar hur färger, plattor och täckning påverkar priset. 9 Packaging är en Istanbulbaserad tillverkare och exportör av tryckta förpackningar för företagskunder, med erfarenhet av snabbmatsrestauranger och restaurangkedjor inom foodservice. Om ett tryckbegrepp på ett korrektur, i en specifikation eller i en konkurrerande offert är oklart kan du skicka det med din förfrågan via vår kontaktsida, så förtydligas det vid den tekniska genomgången.

Relaterad läsning

• Förpackningsordlista: termer för papper, kartong, tryck och regelefterlevnad
• Flexotryck, offsettryck, djuptryck och digitaltryck för förpackningar: en jämförelse
• Pantone och CMYK i förpackningar
• Förberedelse av tryckoriginal för förpackningar: filer, stansritningar, utfall och korrektur
• Tryckoriginal för koniska pappersmuggar
• Tryck på plastpåsar
• Tryck på smörpapper
• Tryck på muggkragar