Ordlista förpackningsregler, hållbarhet och handel

Så använder du ordlistan

Varje post är en fristående definition som kan läsas, citeras eller delas utan resten av sidan. Rubriken anger begreppet, dess förkortning och, där det hjälper, motsvarande term på tyska (DE) eller nederländska (NL) eller i österrikisk (AT), brittisk (UK) eller amerikansk (US) rätt. Poster om regelverk anger instrument, jurisdiktion och datum, återger läget i oktober 2026 och är definitioner, inte juridisk rådgivning: skyldigheterna beror på företagets roll (tillverkare, producent, importör, distributör) i varje land och bör bekräftas med behörig myndighet, producentansvarssystemet eller en jurist.

Begreppen är grupperade i tio avsnitt. Inom varje avsnitt står posterna i alfabetisk ordning efter det engelska begreppet. De flesta poster avslutas med en länk till den guide från 9 Packaging som går på djupet med ämnet. Korta definitioner av de vanligaste begreppen finns också i den övergripande ordlistan för förpackningar; de närliggande underordlistorna behandlar tryck och prepress, konvertering och tillverkning, material samt test och kvalitet.

EU:s förpackningslagstiftning: PPWR-roller och dokument

Vem som ansvarar för vad enligt förordning (EU) 2025/40, och vilka dokument varje roll leder till. Helheten beskrivs i Så fungerar PPWR för köpare inom foodservice och e-handel.

Auktoriserad representant (EU; PPWR; DE: Bevollmächtigter; NL: gemachtigde)

En auktoriserad representant är en person etablerad i EU som agerar för ett annat företags räkning enligt ett skriftligt mandat. PPWR använder begreppet på två sätt: en tillverkare kan ge en representant i uppdrag att förvara den tekniska dokumentationen, och en producent som inte är etablerad i en medlemsstat där den levererar till slutanvändare måste utse en auktoriserad representant för det utökade producentansvaret (EPR) där. Det juridiska ansvaret för förpackningens överensstämmelse ligger kvar hos tillverkaren.

Se: Så fungerar PPWR; EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR

Kommissionens vägledningsmeddelande C(2026) 3702 (EU)

C(2026) 3702 är Europeiska kommissionens vägledningsdokument om förordning (EU) 2025/40, daterat den 5 juni 2026. Det tolkar centrala frågor, till exempel vem som räknas som tillverkare av serviceförpackningar, hur PFAS-gränsvärdena i artikel 5(5) testas och vilka pappersbaserade förpackningar som omfattas av förbuden i bilaga V. Det är inte rättsligt bindande; en bindande tolkning kan bara komma från EU-domstolen.

Se: Så fungerar PPWR

Bedömning av överensstämmelse (EU; PPWR modul A, intern tillverkningskontroll)

Bedömning av överensstämmelse är det förfarande genom vilket PPWR-tillverkaren visar att en förpackningstyp uppfyller artiklarna 5 till 12 i förordning (EU) 2025/40 innan den släpps ut på marknaden. För förpackningar är förfarandet modul A, intern tillverkningskontroll, enligt bilaga VII: tillverkaren upprättar teknisk dokumentation, kontrollerar tillverkningen så att serieproduktionen motsvarar den och upprättar därefter EU-försäkran om överensstämmelse. Något anmält organ är normalt inte inblandat, och bedömningen måste göras om när design, material eller hänvisade standarder ändras.

Se: EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR

Distributör (EU; PPWR)

En distributör är varje aktör i leveranskedjan, utöver tillverkaren och importören, som tillhandahåller förpackningar på marknaden, till exempel en grossist eller ett cash and carry-företag. Enligt PPWR måste distributören kontrollera att förpackningarna åtföljs av den dokumentation och märkning som krävs och får inte leverera förpackningar som den vet inte är förenliga med reglerna. En distributör som släpper ut förpackningar på marknaden under eget namn, eller ändrar dem på ett sätt som kan påverka överensstämmelsen, övertar tillverkarens skyldigheter (artikel 21).

Se: Så fungerar PPWR

Ekonomisk aktör (EU; PPWR)

Ekonomisk aktör är PPWR:s samlande begrepp för de företag som har skyldigheter längs förpackningskedjan, bland annat tillverkare, leverantör, importör, distributör, auktoriserad representant, slutlig distributör och leverantör av orderuppfyllnadstjänster. Ett och samma företag kan ha flera roller samtidigt, till exempel är en kedja som importerar sina egna förpackningar med logotyp både tillverkare och importör, och rollen kan skilja sig mellan medlemsstaterna.

Se: Så fungerar PPWR

Producentansvar (EPR; DE: erweiterte Herstellerverantwortung; NL: uitgebreide producentenverantwoordelijkheid, UPV)

Utökat producentansvar (EPR) innebär att det företag som släpper ut förpackningar på en nationell marknad, producenten, ansvarar för att finansiera insamling, sortering och återvinning av dem, vanligtvis genom att registrera sig, rapportera tonnage per material och betala avgifter till ett system. PPWR fastställer gemensamma EPR-regler för EU, men registrering och avgifter hanteras fortfarande nationellt: LUCID och dualt system i Tyskland, insamlingssystem som ARA i Österrike och Verpact i Nederländerna. Storbritannien och flera delstater i USA har egna EPR-system, och avgifterna differentieras allt oftare efter återvinningsbarhet.

Se: Så fungerar PPWR; inköp av förpackningar från Turkiet

EU-försäkran om överensstämmelse (EU; PPWR; DE: EU-Konformitätserklärung; NL: EU-conformiteitsverklaring)

EU-försäkran om överensstämmelse är PPWR-tillverkarens undertecknade försäkran att en förpackningstyp uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 5 till 12 i förordning (EU) 2025/40, enligt modellen i bilaga VIII och med stöd av teknisk dokumentation enligt bilaga VII. Den ska finnas på det språk som varje leveransmedlemsstat kräver, sparas i 5 år för engångsförpackningar och 10 år för flergångsförpackningar och kontrolleras av importörer. Den är ett annat dokument än försäkran om överensstämmelse (DoC) för livsmedelskontakt.

Se: EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR

Importör (EU; PPWR)

Importören är den EU-etablerade aktör som släpper ut förpackningar från ett tredjeland, till exempel Turkiet, på EU-marknaden. Enligt artikel 18 i PPWR ska importören kontrollera att tillverkaren har genomfört bedömning av överensstämmelse och upprättat teknisk dokumentation, att förpackningen är märkt och identifierad enligt kraven, och ange sitt eget namn och sin postadress på förpackningen eller i ett medföljande dokument. Importören sparar en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse i 5 eller 10 år och blir ofta också EPR-producent i det land där förpackningarna först levereras.

Se: EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR; inköp av förpackningar från Turkiet

Tillverkare (EU; PPWR artikel 3(1)(13); DE: Erzeuger)

Enligt PPWR är tillverkaren den som tillverkar förpackningar eller låter konstruera eller tillverka dem under eget namn eller varumärke, så en kedja som beställer muggar med sin logotyp är normalt tillverkare även om en konverterare producerar dem. Tillverkaren genomför bedömningen av överensstämmelse, förvarar den tekniska dokumentationen och undertecknar EU-försäkran om överensstämmelse. Ett varumärkesägande mikroföretag kan lämna över rollen till en leverantör som är etablerad i samma medlemsstat, men inte till en leverantör utanför EU, och nationella myndigheter är fortfarande i färd med att fastställa hur definitionen ska tillämpas på tomma tryckta serviceförpackningar.

Se: EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR; Så fungerar PPWR

Utsläppande och tillhandahållande på marknaden (EU)

Utsläppande på marknaden är den första leveransen av en förpackning för distribution eller användning på EU-marknaden; tillhandahållande på marknaden är varje senare leverans inom ramen för en kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. Skillnaden är viktig eftersom många PPWR-skyldigheter, och lagringstiderna på 5 och 10 år för dokument, knyts till tidpunkten då förpackningen släpps ut på marknaden, vilket vanligen är när importören eller EU-tillverkaren först levererar den.

Se: Så fungerar PPWR

PPWR (EU; förordning (EU) 2025/40, förordningen om förpackningar och förpackningsavfall)

PPWR är EU:s förpackningsförordning, förordning (EU) 2025/40 om förpackningar och förpackningsavfall, i kraft sedan 11 februari 2025 och allmänt tillämplig från 12 augusti 2026. Som en direkt tillämplig förordning fastställer den EU-gemensamma regler om ämnen (inklusive PFAS i förpackningar för livsmedelskontakt), återvinningsbarhet, återvunnet innehåll, komposterbarhet, minimering, återanvändning, märkning, dokumentation om överensstämmelse och EPR. Många designkrav införs stegvis från 2028, 2030, 2035 och 2038 och är beroende av delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen fortfarande antar.

Se: Så fungerar PPWR

Producent (EU EPR; PPWR)

I EPR är producenten den aktör som först tillhandahåller förpackningar på marknaden i en medlemsstat och som därför registrerar sig, rapporterar och betalar avgifter där. För serviceförpackningar är det den aktör som först tillhandahåller dem i den medlemsstaten; en tillverkare i tredjeland som säljer direkt till slutanvändare där är själv producent och måste utse en auktoriserad representant. Producent och tillverkare är skilda roller som ofta, men inte alltid, innehas av samma företag.

Se: Så fungerar PPWR; förpackningsregler i Nederländerna

Producentansvarsorganisation (PRO; system för producentansvar)

En producentansvarsorganisation (PRO) är det organ som producenter ansluter sig till eller betalar till för att gemensamt uppfylla sina EPR-skyldigheter: den tar in avgifter, organiserar eller finansierar insamling och återvinning och rapporterar till myndigheterna. Exempel är de tyska duala systemen, ARA och Reclay i Österrike, Verpact i Nederländerna och Circular Action Alliance i de flesta amerikanska delstater med EPR. Avgifterna inom brittiska pEPR administreras av PackUK, en statlig systemadministratör och inte en producentdriven PRO.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Teknisk dokumentation (EU; PPWR bilaga VII; DE: technische Dokumentation)

Teknisk dokumentation är det underlag som ligger bakom PPWR:s EU-försäkran om överensstämmelse. Enligt bilaga VII beskriver den förpackningen och dess avsedda användning, dess design, material och komponenter, tillämpade standarder eller specifikationer, hur återvinningsbarhet, minimering och möjlighet till flergångsbruk har bedömts samt de provrapporter som åberopas (till exempel PFAS- eller tungmetallresultat), tillsammans med en analys av riskerna för bristande överensstämmelse. Tillverkaren sparar den i 5 år för engångsförpackningar och 10 år för flergångsförpackningar och lämnar ut den till myndigheter på begäran.

Se: EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR

PPWR: förpackningstyper och designkrav

De förpackningskategorier som PPWR definierar och de krav på design, återanvändning och märkning som hör till dem. Klasserna förklaras i återvinningsbarhetsklasser enligt PPWR och märkningen i märkningskrav enligt PPWR.

Restriktioner i bilaga V (EU; PPWR artikel 25)

Bilaga V till PPWR förtecknar förpackningsformat som inte får släppas ut på marknaden från och med 1 januari 2030. Hit hör engångsförpackningar av plast för mat och dryck som fylls och konsumeras i HORECA-lokaler, portionsförpackade tillbehör av engångsplast inom HORECA (utom när de levereras med takeaway-mat) och mycket lätta plastbärkassar (med undantag). Kommissionens vägledning av den 5 juni 2026 behandlar pappersbaserade förpackningar som innehåller 5 % plast eller mer som omfattade av förbuden i bilaga V och förpackningar med högst 5 % som ej omfattade; vägledningen är inte rättsligt bindande.

Se: Så fungerar PPWR; Jämförelse: skålar i papper och plast

Kompositförpackning (EU; PPWR)

En kompositförpackning är en förpackning av två eller fler olika material som inte kan separeras manuellt och som bildar en enda integrerad enhet, till exempel en PE-bestruken pappersmugg eller en plastlaminerad kartong. Enligt PPWR:s definition gör ett material som utgör högst 5 % av förpackningsenhetens massa inte förpackningen till en komposit. Pappersbaserade kompositförpackningar bedöms för återvinningsbarhet i en egen kategori, och gränsen på 5 % ligger också bakom kommissionens tolkning av förbuden i bilaga V.

Se: återvinningsbarhetsklasser enligt PPWR; barriärbestrykningar för pappersförpackningar

Kontaktkänslig förpackning (EU; PPWR)

Kontaktkänslig förpackning är PPWR:s begrepp för förpackningar avsedda för produkter där kontakten med förpackningen är säkerhetsrelevant, främst livsmedel enligt reglerna om livsmedelskontakt, läkemedel och medicintekniska produkter. Det är viktigt främst för återvunnet plastinnehåll: från 1 januari 2030 (eller tre år efter genomförandeakten om beräkning och kontroll om det inträffar senare) måste kontaktkänsliga PET-förpackningar, utom dryckesflaskor av engångsplast, innehålla minst 30 % och kontaktkänsliga plastförpackningar av andra plaster minst 10 % återvunnet material, lägre mål än för andra plastförpackningar eftersom återvunnet material av livsmedelskvalitet är knappare.

Se: Så fungerar PPWR

Design för återvinning (DfR; EU; PPWR artikel 6)

Design för återvinning är de kriterier mot vilka en förpackningsenhets återvinningsbarhet bedöms, och de omfattar material, bestrykningar, tryckfärger, lim, etiketter, förslutningar och hur lätt komponenterna kan separeras. Enligt artikel 6 i PPWR ska kommissionen anta kriterier för design för återvinning per förpackningskategori senast den 1 januari 2028; de ger den procentandel som avgör klass A, B eller C. Fram till dess gäller enligt kommissionen kraven i det gamla förpackningsdirektivet och standarder som EN 13430 som referens.

Se: återvinningsbarhetsklasser enligt PPWR

E-handelsförpackning (EU; PPWR)

E-handelsförpackning är en transportförpackning som används för att leverera produkter till slutanvändaren vid onlineförsäljning, till exempel mailerboxar och fraktpåsar. Till skillnad från andra transportförpackningar måste den bära den harmoniserade sorteringsmärkningen när den börjar gälla, och den omfattas av gränsen på 50 % tomrum från 1 januari 2030 eller tre år efter metodikakten, beroende på vilket som inträffar senast.

Se: e-handelsförpackningar och PPWR

Tomrumsandel (EU; PPWR artikel 24)

Tomrumsandelen är den del av en förpackningsvolym som inte upptas av produkten. Enligt artikel 24 i PPWR måste den ekonomiska aktör som fyller grupp-, transport- eller e-handelsförpackningar hålla den på högst 50 % från 1 januari 2030 eller tre år efter kommissionens akt om beräkningsmetod, beroende på vilket som inträffar senast. Fyllnadsmaterial som pappersremsor, luftkuddar eller skumflis räknas som tomrum, och försäljningsförpackningar ska hålla tomrummet till ett minimum från 12 februari 2028.

Se: e-handelsförpackningar och PPWR

Gruppförpackning (EU; PPWR; DE: Umverpackung; NL: verzamelverpakking)

Gruppförpackning är en förpackning som är utformad för att gruppera ett antal försäljningsenheter på försäljningsstället, oavsett om den säljs till slutanvändaren som sådan eller används för att fylla på hyllor, och som kan tas bort utan att produkten påverkas. En tryckt hyllfärdig back eller en multipackhylsa är en gruppförpackning, och den omfattas av PPWR:s gräns för tomrum från 2030.

Se: Så fungerar PPWR

Harmoniserad sorteringsmärkning (EU; PPWR artikel 12)

Harmoniserad sorteringsmärkning är den EU-gemensamma piktogrammärkningen som visar en förpacknings materialsammansättning så att konsumenter vet hur den ska sorteras, med motsvarande märkning på avfallsbehållare. Den gäller från 12 augusti 2028 eller 24 månader efter att kommissionens genomförandeakt träder i kraft, beroende på vilket som inträffar senast; akten skulle ha antagits senast 12 augusti 2026 men hade inte antagits i oktober 2026, så i praktiken blir tillämpningen senare. Andra transportförpackningar än e-handelsförpackningar samt förpackningar i pantsystem är undantagna, och komposterbara förpackningar måste ange att de inte lämpar sig för hemkompostering.

Se: märkningskrav enligt PPWR

Gränsvärde för tungmetaller (EU; PPWR artikel 5(4))

PPWR begränsar summan av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom i förpackningar och förpackningskomponenter till 100 mg/kg. Gränsvärdet är hämtat från förpackningsdirektivet och gäller tryckfärger, pigment och bestrykningar såväl som basmaterialet, så en försäkran eller ett provresultat mot gränsvärdet hör hemma i den tekniska dokumentationen.

Se: EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR

HORECA-sektorn (EU; hotell, restauranger, caféer)

HORECA är hotell-, restaurang- och cafésektorn; i PPWR avser begreppet företag inom verksamheterna logi och serveringsverksamhet enligt EU:s NACE-klassificering. Begreppet avgör vem som måste uppfylla skyldigheterna om återanvändning vid takeaway i artiklarna 32 och 33 och för vilka lokaler restriktionerna i bilaga V för engångsplast till mat och dryck som konsumeras på plats gäller från 2030.

Se: Så fungerar PPWR

Materialidentifieringskoder (EU; beslut 97/129/EG; PAP-koder)

Kommissionens beslut 97/129/EG fastställer de nummer och förkortningar som används för att identifiera förpackningsmaterial, till exempel PAP 20 för wellpapp, PAP 21 för annan kartong och PAP 22 för papper, ofta tryckta inuti en återvinningssymbol. Enligt kommissionens vägledning om PPWR gäller beslutet till 12 augusti 2028 och förkortningarna får inte längre användas därefter, eftersom den harmoniserade sorteringsmärkningen tar över.

Se: märkningskrav enligt PPWR

Minimering (EU; PPWR artikel 10)

Minimering av förpackningar är PPWR-kravet, från 1 januari 2030, att förpackningens vikt och volym ska begränsas till det minimum som behövs för dess funktion, till exempel skydd, hygien, stapling eller obligatorisk information. Artikel 10 förbjuder också egenskaper som enbart är avsedda att öka den upplevda volymen, bland annat dubbla väggar, falska bottnar och onödiga lager, med begränsade undantag för utformningar som skyddades före 11 februari 2025. Motiveringen till varje förpacknings vikt och storlek hör hemma i den tekniska dokumentationen.

Se: Så fungerar PPWR; e-handelsförpackningar och PPWR

Återvinningsbarhetsklass (EU; PPWR artikel 6; klasserna A, B, C)

En återvinningsbarhetsklass är den klass, A, B eller C, som en förpackningsenhet får vid en bedömning av design för återvinning: klass A minst 95 %, B minst 80 % och C minst 70 %, medan förpackningar under 70 % räknas som tekniskt icke återvinningsbara. Från 1 januari 2030, eller 24 månader efter de delegerade akterna om dessa kommer senare, får bara klasserna A till C släppas ut på EU-marknaden, och från 1 januari 2038 bara A eller B. EPR-avgifterna kommer att differentieras efter klass; hänvisningar till klasserna D och E kommer från 2022 års utkast, inte från den antagna texten.

Se: återvinningsbarhetsklasser enligt PPWR

Återvunnen i stor skala (EU; PPWR artikel 6)

Återvunnen i stor skala är det andra PPWR-testet av återvinningsbarhet och bedömer om en förpackningstyp faktiskt samlas in, sorteras och återvinns i tillräcklig volym i hela EU, inte bara om den är utformad för det. Det gäller från 1 januari 2035, eller fem år efter kommissionens akt om metodik om den kommer senare, utöver klassen för design för återvinning; tröskelvärdena per kategori hade inte fastställts i oktober 2026.

Se: återvinningsbarhetsklasser enligt PPWR

Mål för återvunnet innehåll (EU; PPWR artikel 7)

Från 1 januari 2030, eller tre år efter genomförandeakten om beräkning och kontroll om det inträffar senare, måste plastdelar i förpackningar innehålla ett minimum av återvunnet material: 30 % för kontaktkänslig PET, 10 % för kontaktkänsliga förpackningar av andra plaster, 30 % för PET-flaskor för drycker av engångsplast och 35 % för övriga plastförpackningar, med en höjning till 50, 25, 65 och 65 % år 2040. Målen gäller plastpåsar, påsar, lock och fönster, inte papper och kartong.

Se: Så fungerar PPWR; återvinningsbara påsar i monomaterial

Påfyllning (EU; PPWR)

Påfyllning är ett förfarande där en slutanvändare fyller sin egen behållare, eller en behållare som tillhandahålls på försäljningsstället, med en produkt som säljaren erbjuder. PPWR:s krav på egen behållare vid takeaway från 12 februari 2027 är en påfyllningsskyldighet: kunder måste kunna få mat eller dryck serverad i sin egen behållare utan högre pris.

Se: Så fungerar PPWR

Återanvändningssystem (EU; PPWR)

Ett återanvändningssystem är den uppsättning organisatoriska, tekniska eller finansiella arrangemang som gör att flergångsförpackningar kan användas i flera omlopp, vanligen med pant, insamling, diskning och returlogistik. Slutna system drivs av en systemoperatör; öppna system låter förpackningar cirkulera mellan obestämda företag. En takeawaymugg är bara flergångs i praktiken om det finns ett återanvändningssystem för den.

Se: märkningskrav enligt PPWR

Skyldighet att erbjuda flergång och ta emot egen behållare (EU; PPWR artiklarna 32 och 33)

Artikel 32 i PPWR kräver att slutliga distributörer inom HORECA som säljer takeaway-mat eller -dryck från 12 februari 2027 låter kunder använda sina egna behållare utan högre pris. Artikel 33 kräver att de från 12 februari 2028 erbjuder ett alternativ i flergångsförpackning utan högre pris, med undantag för mikroföretag, och att de från 2030 strävar efter att sälja 10 % av produkterna i flergångsformat. Huruvida bröd och bakverk som säljs styckvis omfattas har inte bekräftats i officiell vägledning.

Se: Så fungerar PPWR

Flergångsförpackning (EU; PPWR; DE: Mehrwegverpackung; NL: herbruikbare verpakking)

Flergångsförpackning är en förpackning som är utformad, konstruerad och släppt ut på marknaden för att fyllas på eller återanvändas för samma ändamål under flera omlopp inom ett återanvändningssystem. Enligt PPWR sparas dokumentationen i 10 år i stället för 5, och förpackningen ska bära en märkning för flergångsbruk med QR-kod eller annan databärare från 12 februari 2029 eller 30 månader efter genomförandeakten, beroende på vilket som inträffar senast. För transportförpackningar gäller ett mål om 40 % återanvändning till 2030, med undantag för kartonger.

Se: märkningskrav enligt PPWR

Försäljningsförpackning (EU; PPWR; DE: Verkaufsverpackung; NL: verkoopverpakking)

Försäljningsförpackning, även kallad primärförpackning, är en förpackning som är utformad för att bilda en försäljningsenhet av produkt och förpackning för slutanvändaren på försäljningsstället, till exempel en tryckt kartong eller en påse. Enligt PPWR ska tomrummet hållas till ett minimum från 12 februari 2028, och förpackningen ska bära den harmoniserade sorteringsmärkningen när den börjar gälla.

Se: Så fungerar PPWR

Serviceförpackning (EU; DE: Serviceverpackung; NL: verkooppuntverpakking)

Serviceförpackning är en förpackning som fylls på försäljningsstället för att lämna över mat eller varor till slutanvändaren, till exempel takeawaypåsar, muggar, wraps, hamburgerboxar och pizzakartonger. Den är en försäljningsförpackning och omfattas därför av EPR, och enligt PPWR är det företag vars namn eller varumärke är tryckt på den normalt tillverkaren. Nationella producentregler för serviceförpackningar ändrades den 12 augusti 2026; i Tyskland är köparen av serviceförpackningar med logotyp numera både producent och tillverkare, och förlicensiering finns kvar bara i snäva fall.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike; förpackningsregler i Nederländerna

Takeawayförpackning (EU; PPWR; UK: food-to-go packaging; US: takeout packaging)

I PPWR är takeawayförpackning en serviceförpackning som fylls vid bemannade försäljningsställen med drycker eller färdiglagad mat som är förpackad för transport och omedelbar konsumtion på annan plats utan ytterligare tillagning, och som typiskt konsumeras ur förpackningen. Muggar, clamshells, matlådor och behållare omfattas vanligen av definitionen. Det är den kategori som skyldigheterna i artiklarna 32 och 33 om egen behållare och flergångsalternativ gäller.

Se: Så fungerar PPWR; förpackningar för restaurangkedjor

Transportförpackning (EU; PPWR; DE: Transportverpackung; NL: transportverpakking)

Transportförpackning, även kallad tertiärförpackning, är en förpackning som är utformad för att underlätta hantering och transport av försäljningsenheter eller gruppförpackningar och förhindra skador, till exempel ytterkartonger, pallplast och kantskydd; själva fraktcontainrarna är undantagna. Den är undantagen från den harmoniserade sorteringsmärkningen om den inte är en e-handelsförpackning, omfattas av gränsen för tomrum från 2030 och har ett mål om 40 % återanvändning till 2030, med undantag för kartonger.

Se: Så fungerar PPWR

Engångsplast och tidigare EU-regelverk

Engångsplastdirektivet gäller fortfarande vid sidan av PPWR, och det gamla förpackningsdirektivet förklarar varifrån många av dagens regler kommer. Regler som gäller specifikt muggar finns i regler för pappersmuggar i Europa och Storbritannien.

Oxonedbrytbar plast

Oxonedbrytbar plast innehåller tillsatser som får den att brytas ned i små bitar genom oxidation, utan att fullständig biologisk nedbrytning har visats. Den har varit förbjuden i EU enligt engångsplastdirektivet (EU) 2019/904 sedan 3 juli 2021, så påsar eller filmer som marknadsförs som ”oxobiologiskt nedbrytbara” kan inte levereras för beställningar till EU.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Förpackningsdirektivet (EU; direktiv 94/62/EG, upphävt)

Direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall var EU:s förpackningslagstiftning från 1994 tills PPWR ersatte det, med PPWR allmänt tillämplig från 12 augusti 2026. Det fastställde de grundläggande kraven, gränsvärdet för tungmetaller och återvinningsmålen som medlemsstaterna genomförde nationellt, med stöd av standardserien EN 13427 till EN 13432. Tills PPWR:s delegerade akter om design för återvinning har antagits betraktar kommissionen direktivets krav om återvinningsbarhet och standarder som EN 13430 som referens.

Se: Så fungerar PPWR

Plast (juridisk definition; EU:s engångsplastdirektiv och PPWR)

Både engångsplastdirektivet och PPWR definierar plast som ett material som består av en polymer, eventuellt med tillsatser, och som kan fungera som huvudsaklig strukturell komponent, med undantag för naturliga polymerer som inte har modifierats kemiskt. PPWR definierar ”plast” men inte ”plastförpackning”. Enligt engångsplastdirektivet är färger, tryckfärger och lim undantagna, men en plastbestrykning eller plastbeläggning på papper gör att artikeln räknas som en engångsplastprodukt.

Se: barriärbestrykningar för pappersförpackningar

Engångsplastprodukt (EU; SUP-direktivet; kommissionens riktlinjer 2021/C 216/01)

En engångsplastprodukt enligt direktiv (EU) 2019/904 är en artikel som helt eller delvis är tillverkad av plast och som inte är avsedd att användas flera gånger. Kommissionens riktlinjer 2021/C 216/01, uppdaterade genom meddelande C/2026/4813 av den 8 september 2026 enbart för kapsyler och lock, behandlar papper eller kartong med en plastbestrykning eller plastbeläggning som är applicerad mot vatten eller fett som omfattade, utan någon bagatellgräns; biobaserade och komposterbara plastbeläggningar som PLA omfattas också. Riktlinjerna nämner inte vattenbaserade dispersionslacker vid namn, så deras status beror på om lackens polymer uppfyller plastdefinitionen.

Se: bestrykningar i pappersmuggar; barriärbestrykningar för pappersförpackningar

Engångsplastdirektivet (EU; direktiv (EU) 2019/904, SUP-direktivet)

Engångsplastdirektivet (EU) 2019/904 har sedan 3 juli 2021 förbjudit bestick, tallrikar, sugrör, rörpinnar, ballongpinnar, bomullspinnar, matbehållare och muggar av expanderad polystyren samt oxonedbrytbar plast i EU. Det fastställer också märkningskrav och EPR, inklusive kostnader för städning av skräp, för matbehållare, paket och omslag, dryckesmuggar och lätta bärkassar. Nationella genomföranden, som de nederländska reglerna om muggar och behållare och Tysklands fond för engångsplast, bygger på det.

Se: regler för pappersmuggar i Europa och Storbritannien

SUP-märkning (EU; ”PRODUKTEN INNEHÅLLER PLAST”; genomförandeförordning (EU) 2020/2151)

SUP-märkning är den tryckta märkning som kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2151 kräver på dryckesmuggar, inklusive PE- och PLA-bestrukna pappersmuggar, och på vissa andra engångsplastprodukter. Den kombinerar ett föreskrivet piktogram med orden ”PRODUKTEN INNEHÅLLER PLAST” (”GJORD AV PLAST” på muggar helt av plast) på språket för den marknad där muggen säljs, och är en annan skyldighet än PPWR:s sorteringsmärkning.

Se: regler för pappersmuggar i Europa och Storbritannien; förberedelse av tryckoriginal för förpackningar

Livsmedelskontakt och kemikaliesäkerhet

Regler för material som kommer i kontakt med livsmedel och för ämnen i förpackningar. Helheten finns i regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar och PFAS-fria livsmedelsförpackningar.

BfR-rekommendation XXXVI (DE; papper och kartong för livsmedelskontakt)

BfR-rekommendation XXXVI är det tyska Bundesinstitut für Risikobewertungs rekommendation för papper och kartong avsedda för livsmedelskontakt. Eftersom det saknas en harmoniserad EU-åtgärd för papper och kartong fungerar den som faktisk måttstock i hela EU och i Storbritannien, och köpare förväntar sig vanligen en försäkran om överensstämmelse (DoC) som hänvisar till den vid sidan av förordning (EG) nr 1935/2004. Den är en rekommendation, inte en lag.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

BPA-förordningen (EU; förordning (EU) 2024/3190)

Förordning (EU) 2024/3190 begränsar bisfenol A (BPA) och andra farliga bisfenoler i livsmedelskontaktmaterial. Den trädde i kraft den 20 januari 2025 och den huvudsakliga övergångsperioden löpte ut den 20 juli 2026. Den omfattar bestrykningar, lacker, tryckfärger och lim som används i livsmedelskontaktmaterial, inte själva pappret, så köpare ber om bekräftelse på att tryckfärger, lacker och lim inte är framställda med BPA.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Försäkran om överensstämmelse (DoC; livsmedelskontakt; DE: Konformitätserklärung)

En försäkran om överensstämmelse (DoC) är den skriftliga försäkran som en leverantör lämnar om att ett livsmedelskontaktmaterial uppfyller de tillämpliga reglerna för angivna användningsvillkor: livsmedelstyper, temperatur, kontakttid och förhållandet mellan yta och volym. Den krävs enligt lag för plast enligt förordning (EU) nr 10/2011 i varje marknadsföringsled utom detaljhandeln, med innehåll enligt bilaga IV, och förväntas av köpare för papper och kartong. Den är inte samma dokument som PPWR:s EU-försäkran om överensstämmelse.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Druckfarbenverordnung (DE; tysk förordning om tryckfärger)

Druckfarbenverordnung är Tysklands förordning om tryckfärger, införd som den 21:a ändringen av Bedarfsgegenständeverordnung, och den fastställer en positivlista över ämnen för tryckfärger som används på livsmedelskontaktmaterial. Efter en förlängning som godkändes i december 2025 gäller tryckfärgsreglerna från 1 januari 2027, och övergångsperioden löper ut den 31 december 2026. Den är tysk lag men håller på att bli referens för tryckfärger i förpackningar som säljs i hela EU.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar; tryck på smörpapper

EuPIA (European Printing Ink Association)

EuPIA är den europeiska branschorganisationen för tryckfärger, och dess vägledning om tryckfärger för livsmedelskontaktmaterial, bland annat uteslutningspolicyn och riktlinjen för god tillverkningssed, är en etablerad marknadsreferens för tryckfärger med låg migration. Tryckfärgstillverkare bekräftar vanligen överensstämmelse med EuPIA:s vägledning i de intyg som stöder en konverterares försäkran om överensstämmelse (DoC).

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Livsmedelskontaktmaterial (FCM; DE: Lebensmittelkontaktmaterial; NL: voedselcontactmateriaal)

Ett livsmedelskontaktmaterial (FCM) är varje material eller föremål som är avsett att komma i kontakt med livsmedel, inklusive förpackningar, omslag, muggar och tryckfärgerna och bestrykningarna på dem. Inom EU kräver ramförordning (EG) nr 1935/2004 att FCM inte avger beståndsdelar till livsmedel i mängder som kan äventyra hälsan eller förändra livsmedlet på ett oacceptabelt sätt, och den fastställer skyldigheter om märkning och spårbarhet. GB tillämpar den assimilerade versionen av samma regler, och Nordirland följer EU:s regler.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Ramförordningen (EU; förordning (EG) nr 1935/2004)

Förordning (EG) nr 1935/2004 är EU:s ramverk för alla livsmedelskontaktmaterial. Artikel 3 kräver att material inte avger beståndsdelar till livsmedel i mängder som kan äventyra hälsan, förändra dess sammansättning på ett oacceptabelt sätt eller påverka smak och lukt; artikel 15 reglerar märkning, inklusive texten ”för livsmedel” eller symbolen med glas och gaffel; och artikel 17 kräver spårbarhet i alla led, vilket i praktiken innebär partikodning tillbaka till satser av kartong, tryckfärg och bestrykning.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Funktionell barriär

En funktionell barriär är ett skikt i ett livsmedelskontaktmaterial som förhindrar att ämnen bakom det, till exempel mineralolja från returfiber eller icke förtecknade ämnen i ett yttre skikt, migrerar till livsmedel över tillämpliga gränsvärden. Där överensstämmelsen bygger på en funktionell barriär bör försäkran om överensstämmelse (DoC) ange det, och barriärens prestanda bör stödjas av provning för den avsedda kontakttiden och temperaturen.

Se: mineraloljebarriärer i vikaskar

GMP-förordningen (EU; förordning (EG) nr 2023/2006)

Förordning (EG) nr 2023/2006 fastställer god tillverkningssed (GMP) för livsmedelskontaktmaterial och kräver ett dokumenterat system för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll i varje produktionssteg. Den kräver också att tryckfärger på den sida som inte är i livsmedelskontakt inte överförs till den sida som är i livsmedelskontakt genom substratet eller genom avsmitning i stapeln eller på rullen, vilket gör val av tryckfärg, torkning och stapling till en fråga om regelefterlevnad.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

MOSH och MOAH (mineraloljekolväten)

MOSH (mättade mineraloljekolväten) och MOAH (aromatiska mineraloljekolväten) är de två huvudfraktionerna av mineralolja som kan migrera från förpackningar till livsmedel, främst från returfiber och tryckfärger baserade på mineralolja. Det fanns i oktober 2026 inget bindande EU-gränsvärde för förpackningar; färskfiber, funktionella barriärer och mineraloljefria tryckfärger är de vanliga åtgärderna.

Se: mineraloljebarriärer i vikaskar

NIAS (icke avsiktligt tillsatta ämnen)

NIAS är ämnen som finns i ett livsmedelskontaktmaterial utan att ha tillsatts med avsikt, till exempel föroreningar i råvaror, reaktions- och nedbrytningsprodukter eller föroreningar från återvunnet material. Förordning (EU) nr 10/2011 kräver att de omfattas av tillverkarens riskbedömning för plaster, och köpare frågar allt oftare hur NIAS har bedömts även för bestrykningar, tryckfärger och lim.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Globalt migrationsgränsvärde (OML)

Det globala migrationsgränsvärdet (OML) är den högsta totala mängd ämnen som ett livsmedelskontaktmaterial av plast får avge till livsmedel eller en livsmedelssimulant, fastställt till 10 mg/dm² enligt förordning (EU) nr 10/2011. Det kontrolleras genom migrationstest under tids- och temperaturvillkor som motsvarar den avsedda användningen, och testvillkoren bör överensstämma med dem som anges i försäkran om överensstämmelse (DoC).

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

PFAS (per- och polyfluoralkylsubstanser; EU PPWR artikel 5(5))

PFAS är en stor grupp fluorerade kemikalier som historiskt har använts för att göra papper och kartong fettbeständiga. Enligt artikel 5(5) i PPWR får förpackningar för livsmedelskontakt inte släppas ut på EU-marknaden från 12 augusti 2026 vid eller över 25 ppb för enskilda PFAS eller 250 ppb för summan av PFAS (riktad analys), eller 50 ppm för alla PFAS inklusive polymera PFAS; om totalt fluor överstiger 50 mg/kg måste materialleverantören på begäran visa hur stor del som är PFAS. I USA har FDA och många delstater avslutat PFAS-baserad fettbeständighet i livsmedelsförpackningar; GB hade i oktober 2026 ingen PFAS-begränsning för livsmedelsförpackningar.

Se: PFAS-fria livsmedelsförpackningar

Plastförordningen (EU; förordning (EU) nr 10/2011)

Förordning (EU) nr 10/2011 reglerar livsmedelskontaktmaterial av plast och plastskikt i flermaterialstrukturer, till exempel PE-bestrykningar på muggar och behållare, plastfönster på brödpåsar samt plastpåsar. Den fastställer en positivlista över godkända ämnen, ett globalt migrationsgränsvärde på 10 mg/dm², specifika migrationsgränsvärden och krav på försäkran om överensstämmelse (DoC) i varje marknadsföringsled utom detaljhandeln.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

REACH (EU; förordning (EG) nr 1907/2006)

REACH är EU:s förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier, förordning (EG) nr 1907/2006. Den gäller ämnen i tryckfärger, bestrykningar och lim som används för att tillverka förpackningar och ger den polymerdefinition som PPWR:s definition av plast hänvisar till. Enligt artikel 5(5) i PPWR måste tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren av ett material enligt REACH visa varifrån fluoret kommer när totalt fluor i förpackningar för livsmedelskontakt överstiger 50 mg/kg.

Se: PFAS-fria livsmedelsförpackningar

Förordningen om återvunnen plast (EU; förordning (EU) 2022/1616)

Kommissionens förordning (EU) 2022/1616 av den 15 september 2022 reglerar material och föremål av återvunnen plast avsedda för livsmedelskontakt och upphävde förordning (EG) nr 282/2008. Återvunnen plast för livsmedelskontakt måste komma från återvinningsprocesser och tekniker som uppfyller förordningen, så en påse som gör anspråk på återvunnet innehåll för livsmedelskontakt behöver leverantörens dokumentation enligt denna förordning.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar; Jämförelse: påsar i LDPE, HDPE och återvunnen PE

Specifikt migrationsgränsvärde (SML)

Ett specifikt migrationsgränsvärde (SML) begränsar den mängd av ett enskilt förtecknat ämne som får migrera från ett livsmedelskontaktmaterial av plast till livsmedel, uttryckt i mg per kg livsmedel. SML fastställs i unionsförteckningen i förordning (EU) nr 10/2011, och försäkran om överensstämmelse (DoC) bör nämna ämnen med SML eller andra begränsningar och bekräfta provning under relevanta villkor.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

SVHC (särskilt farligt ämne; kandidatförteckningen enligt REACH)

Ett särskilt farligt ämne (SVHC) är en kemikalie som har identifierats enligt REACH som cancerframkallande, mutagen, reproduktionstoxisk, persistent och bioackumulerande eller av motsvarande betänklighet, och som har förts upp på kandidatförteckningen. En leverantör av en vara som innehåller ett ämne på kandidatförteckningen över 0,1 viktprocent måste ge mottagarna tillräcklig information för säker användning, så köpare ber ofta om ett SVHC-intyg vid sidan av dokument om livsmedelskontakt.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Schweiziska förordningen (CH; SR 817.023.21, bilaga 10)

Den schweiziska förordningen om material och föremål i kontakt med livsmedel, SR 817.023.21, innehåller i bilaga 10 en förteckning över ämnen som är tillåtna i tryckfärger för förpackningar. Även om den är schweizisk lag har den länge använts i hela Europa som marknadsreferens för tryckfärger med låg migration, vid sidan av EuPIA:s vägledning och, från 1 januari 2027, den tyska förordningen om tryckfärger.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Totalt fluor (TF; totalt organiskt fluor, TOF)

Totalt fluor är en screeningmätning av allt fluor i ett material, inklusive polymera PFAS som riktade metoder missar, vanligen med förbränningsjonkromatografi. Enligt PPWR utlöser totalt fluor över 50 mg/kg skyldigheten att visa om fluoret kommer från PFAS, och kommissionens vägledning behandlar ett resultat under 50 mg/kg som en indikation på överensstämmelse. Delstater i USA och BPI:s komposterbarhetscertifiering använder vanligen 100 ppm totalt organiskt fluor som tröskelvärde.

Se: PFAS-fria livsmedelsförpackningar

Hållbarhetsbegrepp och miljöpåståenden

Vad miljöbegrepp betyder tekniskt och vad reglerna för påståenden i EU, Storbritannien och USA kräver. Hur påståenden bör formuleras per marknad behandlas i påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet.

Biobaserad (biobaserat innehåll)

Biobaserad beskriver material som helt eller delvis är framställt av biomassa, till exempel bio-PE från sockerrör eller PLA från växtstärkelse, i stället för fossila resurser; andelen mäts vanligen med kol-14-analys. Biobaserad säger ingenting om hur materialet hanteras efter användning: bio-PE är kemiskt identiskt med fossil PE och är inte biologiskt nedbrytbart. Enligt PPWR är en märkning av biobaserat innehåll frivillig men måste följa ett harmoniserat format när genomförandeakten finns.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Biologiskt nedbrytbar (DE: biologisch abbaubar; NL: biologisch afbreekbaar)

Biologiskt nedbrytbar betyder nedbruten av mikroorganismer någon gång i någon miljö, så utan angiven miljö och tidsram ger ordet köparen ingen användbar information. Direktiv (EU) 2024/825 nämner det som exempel på ett generiskt påstående som är förbjudet från 27 september 2026 om inte strikta villkor är uppfyllda, och brittiska CMA och amerikanska FTC betraktar ospecificerade påståenden om biologisk nedbrytbarhet som vilseledande.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Klimatavtryck (produktens klimatavtryck, PCF)

En produkts klimatavtryck är de totala utsläppen av växthusgaser som hänförs till en produkt under definierade steg i livscykeln, uttryckta i kg CO2-ekvivalenter per enhet eller per ton; ISO 14067 är den viktigaste standarden. Resultaten beror i hög grad på systemgränser (från vaggan till grinden eller från vaggan till graven), datakällor och allokeringsregler, så två klimatavtryck är bara jämförbara om de har beräknats på samma sätt. I EU är påståenden om att en produkt är ”klimatneutral” med stöd av kompensation förbjudna från 27 september 2026.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Spårbarhetskedja (chain of custody, CoC)

Spårbarhetskedja (CoC) är den certifierade spårningen av skogsbaserat material genom varje företag som äger det, från skog till färdig produkt, enligt system som FSC och PEFC. Varje ägare i kedjan behöver ett eget CoC-certifikat innan en märkning på produkten får användas, och att skriva ”tillverkad av FSC-papper” utan den kedjan räknas fortfarande som användning av märket.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Komposterbar (industriellt komposterbar; DE: kompostierbar; NL: composteerbaar)

Industriellt komposterbara förpackningar bryts ned till vatten, koldioxid och biomassa i hanterad industriell kompostering vid högre, kontrollerade temperaturer inom en definierad tid, vilket visas genom certifiering enligt EN 13432 i EU eller ASTM D6400 eller D6868 i USA. Enligt artikel 9 i PPWR måste endast te- och kaffepåsar, mjuka kaffepads, klibbiga etiketter på frukt och grönsaker och, om en medlemsstat väljer det, mycket lätta och lätta plastbärkassar vara komposterbara; alla andra förpackningar, komposterbara eller inte, måste vara återvinningsbara.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Direktivet om att ge konsumenter möjlighet att bidra till den gröna omställningen (EU; direktiv (EU) 2024/825)

Direktiv (EU) 2024/825 om att ge konsumenter möjlighet att bidra till den gröna omställningen tillämpas i EU:s medlemsstater från 27 september 2026 genom nationell konsumenträtt. Det förbjuder generiska miljöpåståenden som ”miljövänlig”, ”grön” eller ”biologiskt nedbrytbar” utan erkänd utmärkt miljöprestanda, kräver att hållbarhetsmärkningar bygger på ett certifieringssystem eller fastställs av offentliga myndigheter och förbjuder produktpåståenden om ”klimatneutral” som bygger på kompensation.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

EN 13432

EN 13432 är den europeiska standarden för industriellt komposterbara förpackningar och ställer krav på sönderfall, biologisk nedbrytning och ekotoxicitet samt gränsvärden för vissa ämnen. Den bedöms på den färdiga konstruktionen, inklusive tryckfärger, lim och bestrykningar, så ett certifikat för ett råpapper eller en bestrykning omfattar inte automatiskt en tryckt produkt. Den omfattar inte hemkompostering.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

FSC (Forest Stewardship Council)

FSC är ett internationellt skogscertifieringssystem vars märkningar på produkter, FSC 100%, FSC Mix och FSC Recycled, visar att fibern kommer från certifierade, kontrollerade eller återvunna källor. För att använda märkningen krävs spårbarhetscertifiering (CoC) för varje företag som äger materialet, plus en varumärkeslicens och godkännande av märkningen; det är ett frivilligt märkningssystem, inte ett lagkrav.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Generiskt miljöpåstående (EU)

Ett generiskt miljöpåstående är ett brett påstående om miljönytta, till exempel ”eco”, ”grön”, ”planetvänlig” eller en oförklarad bladsymbol, som inte specificeras i samma medium. Enligt direktiv (EU) 2024/825 är sådana påståenden förbjudna från 27 september 2026 om inte näringsidkaren kan visa erkänd utmärkt miljöprestanda som är relevant för påståendet, och egna märkningar som liknar certifieringsmärken är i praktiken förbjudna.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Direktivet om gröna påståenden (EU; förslag)

Direktivet om gröna påståenden (Green Claims Directive) är ett förslag från Europeiska kommissionen som skulle införa krav på förhandsunderbyggnad och verifiering av uttryckliga miljöpåståenden. Det har legat på is sedan juni 2025, så i oktober 2026 kommer de bindande EU-reglerna om påståenden för förpackningar från direktiv (EU) 2024/825 och nationell konsumenträtt.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Hemkomposterbar (OK compost HOME; EN 17427)

Hemkomposterbara förpackningar är certifierade för att brytas ned i en trädgårdskompost vid omgivningstemperatur, vanligen genom privat certifiering som OK compost HOME. Det finns ingen harmoniserad EU-standard för hemkompostering av förpackningar generellt; EN 17427 omfattar bara hemkomposterbara bärkassar. Ett certifikat för industriell komposterbarhet ger inte stöd för ett påstående om hemkomposterbarhet.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Livscykelanalys (LCA; DE: Ökobilanz)

En livscykelanalys (LCA) kvantifierar en produkts miljöpåverkan under hela livscykeln, från utvinning av råvaror via tillverkning, transport och användning till avfallshantering, med metoden i ISO 14040 och ISO 14044. Den omfattar flera effektkategorier, till exempel klimatpåverkan, vattenanvändning och resursutarmning, inte bara koldioxid. Jämförande LCA-påståenden mellan förpackningsalternativ kräver konsekventa funktionella enheter och systemgränser och, för offentligt bruk, kritisk granskning.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Monomaterialförpackning

Monomaterialförpackning är tillverkad av en enda materialfamilj, till exempel hel PE- eller PP-film eller papper med endast en tunn kompatibel bestrykning, så att den kan återvinnas i ett enda flöde. Det är ett branschbegrepp och inte en juridisk kategori, men design i monomaterial får vanligen bättre resultat enligt PPWR:s kriterier för design för återvinning och brittiska RAM än laminat av flera material, som PET/PE eller foliestrukturer.

Se: återvinningsbara påsar i monomaterial

PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification)

PEFC är ett internationellt paraplysystem för skogscertifiering som erkänner nationella system. Liksom för FSC kräver användning av en PEFC-märkning på förpackningar spårbarhetscertifiering (CoC) genom leveranskedjan och godkänd användning av varumärket; det är ett frivilligt märkningssystem.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Återvunnet innehåll efter konsumtion (PCR; US papper: PCW, post-consumer waste)

Återvunnet innehåll efter konsumtion (PCR) är material som har tillvaratagits från produkter som har använts av konsumenter eller företag och kasserats, och sedan bearbetats på nytt, till exempel använd film eller gamla wellpappkartonger; amerikansk lagstiftning om papperskassar kallar det innehåll av post-consumer waste (PCW). Det är den andel som de flesta regler om återvunnet innehåll räknar: California SB 1053 kräver 50 % återvunnet innehåll efter konsumtion i papperskassar av återvunnet papper från 1 januari 2028, och den brittiska Plastic Packaging Tax accepterar bara plast efter konsumtion från 1 april 2027.

Se: regler för papperskassar per marknad; Jämförelse: påsar i LDPE, HDPE och återvunnen PE

Återvunnet innehåll före konsumtion (PIR, post-industrial recycled)

Återvunnet innehåll före konsumtion eller post-industriellt återvunnet innehåll (PIR) är material som har avletts från en tillverkningsprocess, till exempel konverterarens kantremsor eller felaktig film, och bearbetats på nytt. Spill som förs tillbaka in i samma process efter enbart strimling eller malning räknas i allmänhet inte som återvunnet. Från 1 april 2027 accepterar den brittiska Plastic Packaging Tax inte längre plast före konsumtion som återvunnet innehåll, så specifikationer som är beroende av PIR för att nå 30 % behöver innehåll efter konsumtion.

Se: Jämförelse: påsar i LDPE, HDPE och återvunnen PE; förpackningsregler i Storbritannien

Återvinningsbar (DE: recyclingfähig; NL: recyclebaar)

Ett påstående om återvinningsbarhet innebär att förpackningen kan samlas in, sorteras och bearbetas i befintliga flöden i stor skala på den marknad där den säljs. Enligt PPWR måste förpackningar i EU nå återvinningsbarhetsklass A, B eller C från 1 januari 2030 som tidigast; i USA kräver ett ospecificerat påstående att återvinningsanläggningar finns tillgängliga för minst 60 % av konsumenterna enligt FTC Green Guides, och California SB 343 lägger till strängare kriterier vars tillämpning för närvarande är förbjuden genom ett föreläggande.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

Återvunnet innehåll

Återvunnet innehåll är den andel av en förpacknings material som kommer från återvunna källor, normalt angiven som procent av vikten och uppdelad i innehåll före och efter konsumtion. Det regleras genom PPWR:s mål för plast från 2030, tröskeln på 30 % i den brittiska Plastic Packaging Tax, California SB 1053 och New Jerseys lag om återvunnet innehåll för papperskassar; delstaten New Yorks kasselag sätter inget minimum. Påståenden kräver leverantörsdokumentation eller spårbarhetsunderlag för den angivna procentandelen.

Se: Så fungerar PPWR; regler för papperskassar per marknad

Repulpbarhet

Repulpbarhet är ett pappers eller en kartongs förmåga att brytas ned i vatten på ett pappersbruk så att fibrerna kan återvinnas, medan bestrykningar, filmer och lim silas bort som rejekt. Den bedöms med laboratoriemetoder som Cepis harmoniserade testmetod eller PTS-RH 021, och lägre polymervikt, som hos dispersionsbarriärer, ger i allmänhet bättre resultat än PE-bestrykning. Repulpbarhetsdata väger tungt när återvinningsbarheten hos bestrukna pappersförpackningar bedöms i dag och förväntas ingå i PPWR:s kriterier för design för återvinning.

Se: barriärbestrykningar för pappersförpackningar; är smörpapper återvinningsbart eller komposterbart?

Tyskland, Österrike och Nederländerna

Nationella begrepp om EPR och återanvändning på de tre EU-marknader som ligger närmast de flesta foodservicekedjor. Detaljer finns i förpackningsregler i Tyskland och Österrike och förpackningsregler i Nederländerna.

Afvalbeheersbijdrage verpakkingen (NL; avgift för avfallshantering av förpackningar)

Afvalbeheersbijdrage är den nederländska avgiften per kilogram för avfallshantering av förpackningar som producenter betalar till Verpact för att finansiera insamling, sortering och återvinning. Producenter som släpper ut mer än 50 000 kg förpackningar per år på den nederländska marknaden deklarerar allt, med värdet av 50 000 kg avdraget; engångsplastprodukter räknas från första enheten och medför ett tillägg per 1 000 plasthaltiga artiklar. Satsen för papper och kartong 2026 är 0,017 EUR per kg, oförändrad för 2027.

Se: förpackningsregler i Nederländerna

ARA (AT; Altstoff Recycling Austria)

ARA är ett av de österrikiska insamlings- och återvinningssystemen (Sammel- und Verwertungssysteme) genom vilka förpackningar som släpps ut på den österrikiska marknaden licensieras enligt Verpackungsverordnung 2014; Reclay är ett annat. Den österrikiska varumärkesägaren, importören eller, för serviceförpackningar, den österrikiska tillverkaren eller importören av förpackningen innehar vanligen licensen. Det nationella genomförandet av PPWR:s EPR-del var under behandling i oktober 2026.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Bevollmächtigter (DE/AT; auktoriserad representant)

En Bevollmächtigter är en auktoriserad representant etablerad i Tyskland eller Österrike som fullgör ett företags EPR-skyldigheter för förpackningar när företaget saknar etablering där. I Tyskland kräver § 5 VerpackDG att utländska producenter som levererar förpackningar direkt till slutanvändare utser en före första leverans; i Österrike har utländska distansförsäljare till privata konsumenter varit skyldiga att utse en sedan 1 januari 2023 (§ 16b Verpackungsverordnung), medan den frivilliga möjligheten i § 16a bara står öppen för leverantörer som är etablerade i en annan EU-medlemsstat.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

DIVID (DE; plattform för Einwegkunststofffonds)

DIVID är Umweltbundesamts onlineplattform för Tysklands fond för engångsplast. Producenter av engångsplastprodukter som omfattas av avgiften, vanligen den som först släpper ut dem på den tyska marknaden, har varit skyldiga att registrera sig på DIVID sedan 1 januari 2024 och att rapportera kvantiteter varje år senast 15 maj.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Dualt system (DE: duales System; Systembeteiligung)

Ett dualt system är ett licensierat tyskt insamlingssystem som producenter måste delta i (Systembeteiligung) och betala licensavgifter till, innan de släpper ut förpackningar som hamnar hos privata slutkonsumenter på marknaden. Deltagandet är skilt från, och kommer utöver, registreringen i LUCID och fortsätter enligt VerpackDG.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Einwegkunststofffonds (DE; fond för engångsplast; EWKFondsG)

Einwegkunststofffondsgesetz är Tysklands lag om fonden för engångsplast: producenter av vissa engångsplastprodukter registrerar sig på DIVID och betalar en årlig avgift per kilogram, som togs ut första gången 2025 på kvantiteterna för 2024, till exempel 0,177 EUR per kg för matbehållare och 1,236 EUR för dryckesmuggar. Avgiften tas ut på hela produktens vikt, så en PE-bestruken pappersmugg beläggs inklusive sitt papper, och sedan 3 november 2025 ligger matbehållare och omslag med mer än 500 g mat utanför tillämpningsområdet.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

LUCID (DE; Verpackungsregister)

LUCID är Tysklands förpackningsregister och drivs av Zentrale Stelle Verpackungsregister (ZSVR). Registreringen är obligatorisk, kan inte delegeras och måste vara på plats innan systemrelevanta förpackningar släpps ut på den tyska marknaden; den fortsätter enligt VerpackDG, och en restaurang eller kedja som är producent av sina serviceförpackningar med logotyp registrerar sig själv.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Mehrwegangebotspflicht (DE; skyldighet att erbjuda flergångsalternativ; Mehrwegpflicht)

Mehrwegangebotspflicht har sedan 1 januari 2023 krävt att tyska takeawayställen erbjuder ett flergångsalternativ utan högre pris när de fyller livsmedelsförpackningar av engångsplast eller engångsmuggar av vilket material som helst; den är numera § 60 VerpackDG. Enligt § 61 får företag med högst fem anställda sammanlagt och 80 m² försäljningsyta i stället fylla kundernas egna behållare; personalen räknas för hela företaget, så filialer i en kedja kvalificerar sig i allmänhet inte.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Nederländska regler för engångsmuggar och engångsbehållare (NL; wegwerpbekers en -bakjes)

Sedan 1 januari 2024 har Nederländerna förbjudit engångsmuggar och matbehållare som innehåller plast, inklusive PE-bestrukna pappersmuggar, för konsumtion på plats, med ett snävt undantag baserat på insamling som övervakas av ILT. Vid takeaway har ställen sedan 1 juli 2023 varit skyldiga att erbjuda ett flergångsalternativ eller ta emot kundernas egna behållare, och den skyldigheten fortsätter; avgiften för att ta med mat och dryck (to-go surcharge) ska avskaffas från 1 januari 2027, men ändringsförordningen hade inte publicerats i oktober 2026.

Se: förpackningsregler i Nederländerna; regler för pappersmuggar i Europa och Storbritannien

Förlicensiering (DE: Vorlizenzierung; Vorvertreiber)

Förlicensiering är den tyska praxis där en leverantör tidigare i kedjan, Vorvertreiber, tar över deltagandet i dualt system för ofyllda serviceförpackningar som den levererar. Sedan 12 augusti 2026 tillåter § 7(2) VerpackDG det bara i två snäva fall där neutrala förpackningar som köpts från utlandet förses med logotyp eller ändras i efterhand; det är inte möjligt för förpackningar som beställs med köparens namn, logotyp eller varumärke, så en utländsk tillverkare kan inte förlicensiera en tysk kedjas förpackningar med logotyp. Den ursprungliga producenten måste ändå registrera sig i LUCID.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

VerpackDG (DE; Verpackungsrecht-Durchführungsgesetz; tidigare VerpackG)

VerpackDG ersatte den tyska förpackningslagen (Verpackungsgesetz, VerpackG) från 12 augusti 2026, publicerad i BGBl. 2026 I Nr. 207, och organiserar det tyska EPR kring den direkt tillämpliga PPWR. LUCID-registrering, deltagande i dualt system, skyldigheten att erbjuda flergång (§ 60) och förbudet mot lätta plastbärkassar (§ 12(1)) fortsätter enligt den, med nya producentregler för serviceförpackningar.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Verpact (NL; Stichting Afvalfonds Verpakkingen)

Verpact är den nederländska producentansvarsorganisationen för förpackningar, tidigare kallad Afvalfonds Verpakkingen. Den tar in avgiften för avfallshantering från producenter, vars skyldighet har gjorts obligatorisk genom en förklaring om allmän bindande verkan av branschavtalet för 2023 till 2027, och sedan 12 augusti 2026 tillämpar den PPWR:s definition av producent. Årliga deklarationer ska lämnas före 1 april och underlag sparas i sju år.

Se: förpackningsregler i Nederländerna

Verpackungsverordnung 2014 (AT; VVO)

Verpackungsverordnung 2014, ändrad 2023, är Österrikes förpackningsförordning, enligt vilken förpackningar licensieras genom insamlings- och återvinningssystem som ARA eller Reclay. Den innehåller reglerna om Bevollmächtigter för utländska distansförsäljare, medan Abfallwirtschaftsgesetz (AWG 2002) lägger det primära ansvaret för serviceförpackningar på dess österrikiska tillverkare eller importör och har förbjudit plastbärkassar sedan 1 januari 2020.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Vollständigkeitserklärung (DE; fullständighetsförsäkran)

Vollständigkeitserklärung är den årliga fullständighetsförsäkran, som ska lämnas senast 15 maj, i vilken tyska producenter rapporterar de förpackningar som de släppte ut på marknaden föregående år och hur de licensierades; den verifieras av en registrerad sakkunnig eller revisor och lämnas till ZSVR. Producenter under de lagstadgade tröskelvärdena på 80 ton glas, 50 ton papper och kartong och 30 ton andra material per år är undantagna om inte ZSVR begär en. Enligt VerpackDG finns skyldigheten i § 10 och, i de snäva fallen av förlicensiering, övergår den till Vorvertreiber tillsammans med registrerings- och rapporteringsskyldigheterna.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

ZSVR (DE; Zentrale Stelle Verpackungsregister)

ZSVR är den tyska centrala myndigheten för förpackningsregistret: den driver LUCID, kontrollerar att producenter registrerar sig och deltar i ett dualt system och publicerar vägledning om hur rollerna enligt VerpackDG och PPWR tillämpas, bland annat sin vägledning från 2026 om serviceförpackningar. Köpare som är osäkra på om de själva eller en leverantör är producent bör först kontrollera ZSVR:s vägledning.

Se: förpackningsregler i Tyskland och Österrike

Storbritannien

Brittiska regler om producentansvar, skatt och engångsplast, som skiljer sig åt mellan de fyra delarna av landet. Den fullständiga guiden är förpackningsregler i Storbritannien.

Assimilerad livsmedelskontaktlagstiftning (GB) och Windsorramverket (NI)

Storbritannien (GB) behöll EU:s förordningar om livsmedelskontakt, 1935/2004, 2023/2006 och 10/2011, som assimilerad rätt, medan Nordirland följer gällande EU-regler enligt Windsorramverket. PPWR har dessutom gällt förpackningar som släpps ut på den nordirländska marknaden sedan 12 augusti 2026, med undantag för bestämmelserna om återanvändning, EPR och pantsystem, så en lagerhållen vara som ska levereras till både GB och NI bör specificeras enligt EU:s regler.

Se: förpackningsregler i Storbritannien; regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Avgift på bärkassar (UK)

Brittiska avgifter på bärkassar skiljer sig mellan delarna av landet. England har en minimiavgift på 10 pence endast för bärkassar av engångsplast på 70 mikron eller mindre, och papperskassar omfattas inte; Skottland tar ut minst 10 pence och Wales minst 5 pence på engångskassar inklusive papper, och Nordirland tar ut 25 pence på nya bärkassar av vilket material som helst som säljs för 5 GBP eller mindre. Undantag, till exempel för oförpackad mat, skiljer sig också åt mellan delarna av landet.

Se: regler för papperskassar per marknad

DMCC Act 2024 (UK; Digital Markets, Competition and Consumers Act)

Digital Markets, Competition and Consumers Act 2024 gav Competition and Markets Authority befogenhet att, från april 2025, direkt bötfälla företag för överträdelser av konsumenträtten, inklusive vilseledande miljöpåståenden, med upp till 10 % av den globala omsättningen utan att först gå till domstol. Den förvandlade Green Claims Code från vägledning till en praktisk tillsynsrisk för påståenden på tryckta förpackningar.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

Fiberbaserad komposit (FBC; UK pEPR)

Fiberbaserad komposit är en särskild materialkategori i brittiska pEPR för förpackningar som huvudsakligen består av papper eller kartong med andra material bundna till sig, till exempel PE-bestrukna muggar. Enligt RAM bedöms en fiberbaserad artikel med mer än 5 % plast i massa som fiberbaserad komposit i stället för papper och kartong, och FBC har högre avgifter per ton än papper och kartong.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

Green Claims Code (UK; CMA)

Green Claims Code är den brittiska Competition and Markets Authoritys vägledning som kräver att miljöpåståenden är sanningsenliga och korrekta, tydliga, fullständiga, rättvisa i jämförelser, baserade på hela livscykeln och underbyggda. Sedan april 2025 gör DMCC Act 2024 det möjligt för CMA att direkt bötfälla företag, med upp till 10 % av den globala omsättningen, för överträdelser av konsumenträtten.

Se: förpackningsregler i Storbritannien; påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

OPRL (On-Pack Recycling Label; UK)

OPRL är Storbritanniens frivilliga system för återvinningsmärkning på förpackningar. Den obligatoriska märkningen ”Recycle” och ”Do not recycle”, som planerades inom pEPR, har tagits bort ur regleringen i väntan på samordning, utan angivet datum, så OPRL-märkning förblir frivillig och tryckoriginalen bör hålla plats för en framtida obligatorisk märkning.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

PackUK (UK; systemadministratör för pEPR)

PackUK är systemadministratör för brittiskt EPR för förpackningar. Den beräknar avgifter per ton för varje materialkategori utifrån kostnaden för att hantera förpackningsavfall från hushåll, utfärdar meddelanden om betalningsskyldighet till stora producenter och betalar ut medel till de lokala myndigheterna. I oktober 2026 planerade den att utfärda fastställda avgifter för år 2 (2026/27) tillsammans med de första meddelandena om betalningsskyldighet omkring slutet av november 2026.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

pEPR (UK; producentansvar för förpackningar)

pEPR är Storbritanniens EPR-system för förpackningar. Ett brittiskt etablerat företag är en skyldig producent om dess omsättning överstiger 1 miljon GBP och det hanterar mer än 25 ton förpackningar per år, och stora producenter (över 2 miljoner GBP och 50 ton) betalar avgifter för avfallshantering, som faktureras från oktober 2025 och differentieras efter RAM-betyg från år 2 (2026/27). Verksamheter som omfattas är bland annat import av förpackade varor och leverans av ofyllda förpackningar; en icke-brittisk tillverkare är inte producent, utan den brittiska importören eller varumärkesägaren.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

Plastic Packaging Tax (UK; PPT)

Plastic Packaging Tax är en brittisk skatt på plastförpackningskomponenter som innehåller mindre än 30 % återvunnen plast, som tas ut med 228,82 GBP per ton från 1 april 2026. En komponent räknas som plast om plast är dess tyngsta material i vikt, och tillverkare och importörer av 10 ton eller mer plastförpackningar under 12 månader, fyllda eller ofyllda, måste registrera sig hos HMRC. Från 1 april 2027 räknas plast före konsumtion inte längre som återvunnet innehåll.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

PRN och PERN (UK; kvitton för återvinning av förpackningar)

En PRN (packaging waste recovery note) är ett bevis som utfärdas av en ackrediterad brittisk återvinnare om att ett tonnage förpackningsavfall har återvunnits; en PERN (packaging waste export recovery note) är motsvarigheten som utfärdas av en ackrediterad exportör. Skyldiga producenter köper dem för att visa att de har uppfyllt sina årliga återvinningsskyldigheter, ett system som fortsätter vid sidan av avgifterna för avfallshantering inom pEPR, så PRN-priser är en separat kostnadspost jämfört med PackUK:s avgifter.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

RAM (UK; metod för bedömning av återvinningsbarhet; röd, gul, grön)

RAM är den metod som betygsätter brittiska hushållsförpackningar grön, gul (amber) eller röd för återvinningsbarhet och som används från år 2 av pEPR (2026/27) för att differentiera avgifter, där röd betalar mest för sitt material. PackUK:s illustrativa avgifter för år 2 för papper och kartong var 190, 210 och 250 GBP per ton för grön, gul och röd; fastställda avgifter hade inte publicerats i oktober 2026. RAM v1.1 omfattar rapporteringsåren 2025 och 2026 och RAM 2027 gäller från 1 januari 2027; båda betygsätter smörpapper, silikoniserat papper och vaxat papper som röda.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

Simpler Recycling (England)

Simpler Recycling är Englands reform av avfallsinsamlingen. Sedan 31 mars 2025 måste företag med 10 eller fler anställda omräknat till heltidstjänster källsortera återvinningsbart avfall för insamling; insamlingen av plastfilm, som ursprungligen skulle starta senast 31 mars 2027, har skjutits upp till 2030 efter ett tillkännagivande från Defra i juli 2026. För restauranger påverkar den avfallsflödena i köket och lagret.

Se: förpackningsregler i Storbritannien

Förbud mot engångsplast (UK: England, Skottland, Wales)

England har sedan 1 oktober 2023 förbjudit leverans av bestick, ballongpinnar och rörpinnar av engångsplast samt matbehållare och muggar av polystyren, och begränsar tallrikar, skålar och brickor, även plastbelagda pappersvarianter; tallrikar, skålar och brickor som levereras till företag, eller som är förpackningar som är förfyllda eller fyllda vid disk, är undantagna. Skottlands förbud har gällt sedan 1 juni 2022 och Wales sedan 30 oktober 2023; inget av dem omfattar skålar eller brickor, och Wales andra fas har skjutits upp.

Se: förpackningsregler i Storbritannien; Jämförelse: skålar i papper och plast

USA

Federal lagstiftning om livsmedelskontakt, delstaternas förpackningslagar och regler om påståenden. Den fullständiga guiden är regler för foodservice-förpackningar i USA.

21 CFR Parts 174-178 (US; FDA:s förordningar om indirekta livsmedelstillsatser)

21 CFR Parts 174 till 178 är de FDA-förordningar som förtecknar ämnen som är tillåtna i livsmedelskontaktmaterial, de så kallade indirekta livsmedelstillsatserna: Part 175 omfattar lim och komponenter i bestrykningar, Part 176 komponenter i papper och kartong, Part 177 polymerer som polyeten och Part 178 hjälpämnen och desinfektionsmedel. Ett livsmedelskontaktämne behöver en förteckning här, GRAS-status, ett tidigare godkännande (prior sanction) eller en gällande Food Contact Notification för sin avsedda användning.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

21 CFR 176.170 och 176.180 (US; papper och kartong)

21 CFR 176.170 förtecknar ämnen som är tillåtna som komponenter i papper och kartong i kontakt med vattenbaserade och feta livsmedel, med extraktionsgränser och användningsvillkor per livsmedelstyp och temperatur; hamburgeromslag, pizzakartonger, muggar och soppbehållare bedöms typiskt enligt den. 21 CFR 176.180 omfattar papper och kartong i kontakt med torra livsmedel, till exempel brödpåsar för torra varor.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

ASTM D6400 och D6868 (US; standarder för komposterbarhet)

ASTM D6400 är den amerikanska specifikationen för plaster som är utformade för att komposteras i kommunala eller industriella anläggningar, och ASTM D6868 omfattar biologiskt nedbrytbara plastbestrykningar eller plastskikt på papper och andra komposterbara substrat, den som är relevant för PLA- eller dispersionsbestruket papper. Certifieringsorgan som BPI testar mot dem, och Kalifornien och andra delstater knyter märkning av komposterbarhet till dem.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

BPI (Biodegradable Products Institute; US)

BPI är den främsta nordamerikanska certifieraren av komposterbara produkter och förpackningar och testar mot ASTM D6400 och D6868. Sedan 1 januari 2020 kräver den att inga fluorerade kemikalier har tillsatts avsiktligt och högst 100 ppm totalt organiskt fluor, vilket kopplar certifiering av komposterbarhet till PFAS-fri konstruktion.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

California AB 1201 (US-CA; märkning av komposterbarhet)

California AB 1201 fastställer regler för märkning av produkter som ”komposterbara” eller ”hemkomposterbara”. Från 1 januari 2026 måste sådana produkter också vara tillåtna insatsvaror enligt USDA:s National Organic Program; CalRecycle förlängde detta till 30 juni 2027 för produkter som innehåller syntetiska ämnen som PLA eller PHA och som i övrigt uppfyller reglerna, med en eventuell förnyelse begränsad till 1 januari 2031, så det aktuella läget bör kontrolleras före tryck.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

California SB 54 (US-CA; EPR för förpackningar)

California SB 54 är Kaliforniens lag om EPR för förpackningar, enligt vilken producenter, vanligen varumärkesägare, eller importören eller distributören om varumärket saknar närvaro i USA, måste ansluta sig till en producentansvarsorganisation och finansiera delstatens förpackningsprogram. Circular Action Alliance fungerar som PRO; påståenden om återvinningsbarhet begränsas separat genom SB 343.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

California SB 343 (US-CA; påståenden om återvinningsbarhet)

California SB 343 begränsar användningen av återvinningssymbolen med cirkulerande pilar och påståenden om ”återvinningsbar” på förpackningar som inte uppfyller delstatens kriterier för återvinningsbarhet. Begränsningarna skulle ha börjat gälla från 4 oktober 2026, men den 14 juli 2026 förbjöd en federal domstol genom ett interimistiskt föreläggande delstaten att tillämpa den mot något företag medan en konstitutionell prövning pågår, så dess status bör kontrolleras före tryck.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

California SB 1053 (US-CA; bärkassar)

California SB 1053 förbjuder plastbärkassar i omfattade butiker, det vill säga större livsmedelsbutiker, stora butiker med apotek och licensierade närbutiker, livsmedelsbutiker och spritbutiker, från 1 januari 2026; restauranger är inte omfattade butiker. Papperskassar av återvunnet papper måste accepteras i kantstensinsamling av återvinning, bära tillverkarens namn, tillverkningsland och procentandel återvunnet innehåll efter konsumtion, säljas för minst 10 cent och innehålla minst 50 % innehåll efter konsumtion från 1 januari 2028, utan någon mellanliggande procentsats för 2026 och 2027.

Se: regler för papperskassar per marknad

Circular Action Alliance (CAA; US)

Circular Action Alliance är den producentansvarsorganisation som agerar för producenter i de flesta amerikanska delstater med EPR-lagar för förpackningar, bland annat Oregon, där programmet har varit i drift sedan juli 2025. Producenter registrerar sig och rapporterar genom CAA i varje delstat där deras förpackningar når konsumenter.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

FDA (US Food and Drug Administration)

FDA reglerar livsmedelskontaktmaterial i USA enligt Federal Food, Drug, and Cosmetic Act. Den godkänner, certifierar eller registrerar inte färdiga förpackningar eller förpackningsfabriker; överensstämmelse visas ämne för ämne mot CFR, GRAS-status, tidigare godkännanden eller Food Contact Notifications, vanligen i en leverantörs garantibrev (letter of guaranty). Den 28 februari 2024 meddelade den att PFAS-baserade fettbeständighetsmedel inte längre säljs för amerikansk livsmedelskontakt.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Food Contact Notification (FCN; US)

En Food Contact Notification (FCN) är FDA:s väg för förhandsanmälan av nya livsmedelskontaktämnen. En gällande FCN gäller endast anmälarens ämne som tillverkas av anmälaren och kunder som använder det ämnet, inte liknande ämnen från andra tillverkare, så en leverantör som hänvisar till en FCN bör ange vems anmälan det gäller. I januari 2025 fastställde FDA att 35 PFAS-FCN inte längre var gällande.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

FTC Green Guides (US; 16 CFR Part 260)

FTC Green Guides (16 CFR Part 260, 2012) är den amerikanska Federal Trade Commissions vägledning om miljöpåståenden i marknadsföring, under översyn sedan december 2022 men fortfarande i kraft i oktober 2026. Ett ospecificerat påstående om återvinningsbarhet kräver att återvinningsanläggningar är tillgängliga för en betydande majoritet, 60 %, av konsumenterna eller samhällena där produkten säljs; i annat fall måste påståendet kvalificeras.

Se: påståenden om återvinningsbarhet, komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet

GRAS (generally recognised as safe; US)

GRAS-status innebär att ett ämne av kvalificerade experter allmänt erkänns som säkert för sin avsedda användning, vilket undantar det från godkännande som livsmedelstillsats enligt amerikansk rätt. Ett GRAS-ämne kan utgöra rättslig grund för användning i livsmedelskontaktförpackningar, men bara för de användningar och villkor som GRAS-bedömningen bygger på.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Garantibrev (letter of guaranty; US; FDA-intyg om överensstämmelse)

Ett garantibrev (letter of guaranty) är den amerikanska leverantörens skriftliga försäkran om att ett livsmedelskontaktmaterial uppfyller tillämpliga FDA-förordningar, med angivande av den färdiga produkten, dess komponenter, de CFR-avsnitt eller andra rättsliga grunder som åberopas samt de livsmedelstyper och temperaturer som omfattas. Det är den amerikanska motsvarigheten till EU:s försäkran om överensstämmelse (DoC), och importörer behöver vanligen ett från tillverkaren.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

New Jerseys lag om återvunnet innehåll (US-NJ; papperskassar)

New Jerseys lag om återvunnet innehåll (Recycled Content Law) har sedan 18 januari 2024 krävt att papperskassar som säljs i delstaten innehåller minst 40 % återvunnet innehåll efter konsumtion, eller 20 % för kassar som är gjorda för att rymma 8 lb eller mindre, med skyldigheten på kassens tillverkare. Den är skild från New Jerseys kasselag från 2022, som förbjuder plastbärkassar i butiker och foodservicerörelser och papperskassar i livsmedelsbutiker om 2 500 kvadratfot (sq ft) eller mer.

Se: regler för papperskassar per marknad

Prior sanction (US; tidigare godkännande)

Ett prior sanction är ett godkännande som FDA eller det amerikanska jordbruksdepartementet (USDA) gav för en viss användning av ett ämne före 1958 års Food Additives Amendment. Det är fortfarande en giltig rättslig grund för den användningen i livsmedelskontaktmaterial, men bara för exakt det ämne och den användning som godkändes.

Se: regelefterlevnad för livsmedelskontaktförpackningar

Delstaternas EPR-lagar för förpackningar (US)

Minst sju amerikanska delstater har EPR-lagar för förpackningar: Kalifornien (SB 54), Oregon (program i drift från juli 2025), Colorado (producentfakturor 2026), Maine, Minnesota, Maryland och Washington. Producenten är typiskt varumärkesägaren, eller importören eller distributören om varumärket saknar närvaro i USA, och varje delstat fastställer egna regler om registrering, rapportering, avgifter och småproducenter.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

Delstaternas PFAS-förbud för livsmedelsförpackningar (US)

Många amerikanska delstater förbjuder avsiktligt tillsatta PFAS i livsmedelsförpackningar, bland annat New York (31 december 2022), Kalifornien enligt AB 1200 (1 januari 2023), Washington (stegvis 2023 och 2024), Vermont (1 juli 2023), Connecticut (31 december 2023), Colorado, Maryland och Minnesota (1 januari 2024), Hawaii (31 december 2024), Rhode Island och Oregon (1 januari 2025) samt Maine (25 maj 2026, nio typer av växtfiberförpackningar). Den praktiska nationella utgångspunkten är inga avsiktligt tillsatta PFAS, ofta screenat med ett tröskelvärde för totalt organiskt fluor på cirka 100 ppm.

Se: PFAS-fria livsmedelsförpackningar

Tull, ursprung och Incoterms

Begrepp om klassificering, ursprung, tull och handelsvillkor för importerade förpackningar, med arrangemangen EU–Turkiet och Storbritannien–Turkiet som praktiska exempel. Den fullständiga guiden är inköp av förpackningar från Turkiet.

A.TR-varucertifikat (EU-Turkiet)

Ett A.TR är det varucertifikat som visar att varor är i fri omsättning i tullunionen mellan EU och Turkiet, vilket gör att industrivaror som pappersförpackningar (HS 48) och plastpåsar (HS 3923) kan föras in i EU utan tull. Det är inte ett certifikat om preferensursprung, det används inte vid import till Storbritannien och importmoms ska fortfarande betalas; utan ett giltigt A.TR vid importen kan tull tas ut tills ett uppvisas.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CBAM (EU; koldioxidjusteringsmekanism vid gränsen)

CBAM är den EU-mekanism som sätter ett koldioxidpris på import av vissa koldioxidintensiva varor, till exempel järn och stål, cement, gödselmedel och aluminium. Förpackningar av papper och plast omfattas inte, även om aluminiumprodukter som folie ingår.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CFR (Cost and Freight; Incoterm)

CFR är en Incoterm enbart för sjötransport där säljaren exportklarerar varorna och betalar frakten till angiven bestämmelsehamn, men risken går över till köparen när varorna har lastats på fartyget i lastningshamnen. Det är CIF utan säljarens skyldighet att teckna försäkring, så köparen bör ordna transportförsäkring från lastningen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CIF (Cost, Insurance and Freight; Incoterm)

CIF är en Incoterm enbart för sjötransport där säljaren betalar frakt och minimiförsäkring till angiven bestämmelsehamn, men risken går över till köparen när varorna har lastats på fartyget i lastningshamnen. Köparen hanterar importklarering, tull och moms och bör kontrollera om minimiskyddet räcker för lastens värde.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CIP (Carriage and Insurance Paid To; Incoterm)

CIP är en Incoterm för alla transportsätt där säljaren betalar frakt och försäkring till en angiven bestämmelseort, men risken går över till köparen när varorna lämnas till den första transportören. Enligt Incoterms 2020 måste säljaren teckna ett bredare försäkringsskydd under CIP än under CIF, vilket gör CIP till det multimodala alternativet för containerlaster som överlämnas inne i landet.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

KN-kod (EU:s kombinerade nomenklatur; DE: Zolltarifnummer)

KN-koden är EU:s åttasiffriga tullklassificering, uppbyggd på den sexsiffriga HS-koden; EU:s databas TARIC utökar den till tio siffror för importåtgärder och används i importdeklarationer. Pappkartonger och papperspåsar hör främst till position 4819 och plastpåsar till 3923, och koden styr tull, statistik och eventuella produktspecifika importåtgärder.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Ursprungsmärkning (US; 19 CFR Part 134)

Enligt 19 CFR Part 134 måste varor som importeras till USA, eller i vissa fall deras ytterförpackningar, märkas med ursprungsland på engelska, läsligt och varaktigt. Den exakta märkningen och stavningen, till exempel för varor tillverkade i Turkiet, bör avtalas med tullombudet innan kartonger trycks.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CPT (Carriage Paid To; Incoterm)

CPT är en Incoterm för alla transportsätt där säljaren betalar frakten till en angiven bestämmelseort, men risken går över till köparen när varorna lämnas till den första transportören. Den passar containerlaster som överlämnas vid en inlandsdepå bättre än CFR, och köparen ordnar försäkringen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Tullgaranti (US; customs bond)

En tullgaranti (customs bond) är en ekonomisk garanti, utfärdad av en borgensman och lämnad till US Customs and Border Protection, om att importören kommer att betala tull, skatter och påföljder som är skyldiga. Den krävs för formella införselanmälningar och kan vara en garanti för en enskild sändning eller en löpande garanti som täcker ett års import.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Tullunion (EU-Turkiet; beslut 1/95)

En tullunion är ett arrangemang där medlemmarna avskaffar tull sinsemellan och tillämpar en gemensam yttre tulltaxa. Tullunionen mellan EU och Turkiet, som inrättades genom associeringsrådets beslut 1/95, gör att industrivaror i fri omsättning kan röra sig mellan Turkiet och EU utan tull när de åtföljs av ett A.TR; den avskaffar inte importmoms och gäller inte handel med Storbritannien.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

DAP (Delivered at Place; Incoterm)

DAP är en Incoterm där säljaren ordnar transport till en angiven bestämmelseort och bär risken tills varorna har anlänt och är klara för lossning där, medan köparen lossar och hanterar importklarering, tull och moms. Den är vanlig vid vägtransport från Turkiet till lager i EU.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

DDP (Delivered Duty Paid; Incoterm)

DDP är den Incoterm där säljaren levererar till angiven bestämmelseort och dessutom hanterar importklarering, tull och moms. Den kräver att säljaren agerar som importör, vilket kan innebära momsregistrering i destinationslandet i EU eller ett arrangemang med en icke-hemmahörande importör i USA, så vad priset omfattar bör bekräftas skriftligt.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

De minimis (US-tull)

De minimis är det värdetröskelvärde under vilket importerade varor förs in tullfritt och med förenklade formaliteter. I USA har den tullfria behandlingen av lågvärdesförsändelser upphävts, så även små provsändningar av förpackningar kan medföra tull och införselformaliteter.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

DPU (Delivered at Place Unloaded; Incoterm)

DPU är en Incoterm där säljaren levererar och lossar varorna vid en angiven bestämmelseort och bär risken tills de har lossats, medan köparen hanterar importklarering, tull och moms. Den ersatte DAT i Incoterms 2020 och är den enda regel som gör säljaren ansvarig för lossningen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

EORI-nummer (EU/UK)

Ett EORI-nummer (Economic Operators Registration and Identification) identifierar ett företag för tullmyndigheter i EU eller Storbritannien och måste anges i import- och exportdeklarationer. En importör av förpackningar behöver ett före sin första sändning; GB använder egna EORI-nummer, skilda från EU:s.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

EUR.1-varucertifikat

Ett EUR.1 är ett varucertifikat som styrker varors preferensursprung enligt ett frihandelsavtal och som utfärdas av exportlandets tullmyndighet eller handelskammare. Vid import till Storbritannien från Turkiet enligt frihandelsavtalet mellan Storbritannien och Turkiet är det ett av två godtagna ursprungsbevis, det andra är en ursprungsdeklaration på fakturan.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

EXW (Ex Works; Incoterm)

EXW är den Incoterm där köparen övertar kostnad och risk i säljarens lokaler, före lastning, och ansvarar för exportklarering i säljarens land. Eftersom utländska köpare ofta inte är rustade för att exportklarera där uppnår FCA i säljarens lokaler vanligen samma resultat med färre problem.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

FCA (Free Carrier; Incoterm)

FCA är den Incoterm där säljaren exportklarerar varorna och överlämnar dem till köparens transportör på en angiven plats, där risken går över till köparen. Den passar container- och vägsändningar bättre än FOB när varorna överlämnas innan de lastas på ett fartyg.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

FOB (Free On Board; Incoterm)

FOB är en Incoterm enbart för sjötransport där säljaren exportklarerar varorna och bär risken tills de har lastats på fartyget i angiven lastningshamn. Köparen betalar huvudfrakten, försäkringen och alla importkostnader; för containrar som överlämnas vid en terminal passar FCA riskövergången bättre, även om FOB fortfarande används mycket.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

HS-kod (Harmonized System; US: HTS-kod)

En HS-kod är den sexsiffriga produktklassificeringen i Världstullorganisationens Harmoniserade systemet, som används av nästan alla tullmyndigheter och som nationellt utökas till KN-kod i EU, varukod i Storbritannien och HTS-kod i USA. Pappersförpackningar hör främst till kapitel 48 och plastpåsar till position 3923; koden avgör tull, dokumentation och handelsstatistik.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

HTS-kod (US; Harmonized Tariff Schedule)

HTS-koden är den tiosiffriga amerikanska klassificeringen i Harmonized Tariff Schedule, som förs av US International Trade Commission. Tryckta förpackningar hör typiskt till 4819 för kartonger och påsar, 4823.69 för pappersmuggar, 4811 och 4806 för bestrukna papper och smörpapper samt 3923 för plastpåsar; eftersom tilläggstullar har ändrats upprepade gånger sedan 2025 måste den aktuella satsen kontrolleras på hts.usitc.gov och med ett licensierat tullombud vid beställningstillfället.

Se: regler för foodservice-förpackningar i USA

Importmoms (DE: Einfuhrumsatzsteuer; NL: invoer-btw)

Importmoms är mervärdesskatt som tas ut när varor förs in i ett land, skild från tull: till exempel 19 % i Tyskland, 20 % i Österrike och Storbritannien och 21 % i Nederländerna. Momsregistrerade företag kan vanligen få tillbaka den, men den påverkar kassaflödet; i Nederländerna gör ett tillstånd enligt artikel 23 att importörer kan skjuta upp den till momsdeklarationen i stället för att betala vid gränsen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Importer of record (IOR; US)

Importer of record (IOR) är den part som är rättsligt ansvarig för en imports införselanmälan, tull, tullgaranti, Importer Security Filing, ursprungsmärkning och dokumentföring, vid import till USA typiskt köparen eller dess utsedda part. Den är ofta också EPR-producent när varumärket saknar närvaro i USA, och vid DDP-villkor måste säljaren ta rollen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Incoterms 2020 (ICC:s handelsvillkor)

Incoterms 2020 är Internationella handelskammarens elva standardregler som definierar var säljarens kostnader, risker och tullar slutar och köparens börjar: EXW, FCA, CPT, CIP, DAP, DPU och DDP för alla transportsätt samt FAS, FOB, CFR och CIF enbart för sjötransport och transport på inre vattenvägar. Regeln och den angivna platsen bör fastställas i varje offert, och offerter från olika länder bör jämföras på samma villkor.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet; faktorer som påverkar förpackningskostnaden

ISF (Importer Security Filing; 10+2; US)

ISF, känt som 10+2, är det amerikanska kravet att importören lämnar tio uppgifter, och transportören två, innan sjölast lastas i utländsk hamn. Sena, felaktiga eller saknade anmälningar kan medföra påföljder, så leverantörens sändningsuppgifter bör nå importören eller tullombudet innan containern lastas.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Ursprungsdeklaration (godkänd exportör)

En ursprungsdeklaration är en försäkran om preferensursprung som exportören lämnar på handelsfakturan eller ett annat handelsdokument enligt ett frihandelsavtal, till exempel avtalet mellan Storbritannien och Turkiet. Över ett värdetröskelvärde, ungefär 6 000 EUR per sändning enligt det avtalet, behöver exportören status som godkänd exportör; under det kan vilken exportör som helst lämna deklarationen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Preferensursprung (ursprungsregler)

Preferensursprung är den status som ger varor rätt till nedsatt eller noll tull enligt ett frihandelsavtal. Det beror på att avtalets produktspecifika ursprungsregler uppfylls, till exempel ett krav på ändring av tulltaxeposition eller en högsta andel icke-ursprungsmaterial, och måste styrkas med ursprungsbevis; förpackningar som konverterats av importerat papper eller importerad film kvalificerar sig inte alltid. Icke-preferentiellt ursprung, landet ”made in” för märkning och handelsåtgärder, är ett skilt begrepp.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Frihandelsavtalet mellan Storbritannien och Turkiet (UK–Turkiet FTA)

Frihandelsavtalet mellan Storbritannien och Turkiet har reglerat handeln mellan de två länderna sedan 1 januari 2021. Till skillnad från tullunionen mellan EU och Turkiet förutsätter dess nedsatta eller noll tullar att varorna uppfyller produktspecifika ursprungsregler med ett EUR.1 eller en ursprungsdeklaration; om ursprunget inte kan styrkas gäller tullsatsen enligt UK Global Tariff, och brittisk importmoms på 20 % tillkommer.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Frakt, pallar och transport

Lastbärare, fraktdokument och mått som avgör den totala kostnaden framme. Palletisering behandlas i inköp av förpackningar från Turkiet och dimensionering av fraktkartonger i storlekar för mailerboxar.

Konossement (B/L; DE: Konnossement; NL: cognossement)

Ett konossement är det dokument som rederiet eller sjötransportören utfärdar och som fungerar som kvitto på varorna, bevis för fraktavtalet och, när det utfärdas som ett överlåtbart original, ett äganderättsdokument som behövs för att lasten ska lämnas ut. En sjöfraktsedel är ett icke överlåtbart alternativ som används när ingen äganderättsöverföring behövs.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CBM (kubikmeter)

CBM är kubikmeter, den enhet som används för att mäta fraktvolym. Sjöfrakt av del av container (LCL) debiteras vanligen per CBM eller per ton, beroende på vilket som är störst, och en 20-fotscontainer rymmer ungefär 33 m³ invändigt, en 40-fotscontainer ungefär 67 m³ och en 40-fots high cube ungefär 76 m³, även om den användbara volymen är lägre när hänsyn tas till pallar och stapling.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

CMR-fraktsedel

CMR-fraktsedeln är standarddokumentet vid vägtransport enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, som används vid lastbilstransporter, till exempel från Turkiet till lager i EU. Den anger varorna, avsändaren, transportören och mottagaren och undertecknas vid avhämtning och leverans, så skador eller bristande kvantitet bör antecknas på den vid lossningen.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Volymvikt (dimensional weight, DIM weight)

Volymvikt är den debiterbara vikt som transportörer beräknar utifrån ett pakets volym, längd × bredd × höjd dividerat med en divisor, och som debiteras när den överstiger den faktiska vikten. USPS ändrade sin divisor från 166 till 139 kubiktum per pund den 12 juli 2026 för paket över en kubikfot, och internationella expresstjänster använder vanligen 5 000 cm³ per kg, så överdimensionerade mailerboxar blir dyrare att skicka och bryter dessutom mot PPWR:s regel om tomrum från 2030.

Se: storlekar för mailerboxar

EUR-pall (EUR/EPAL; 1200 × 800 mm; DE: Europalette)

EUR-pallen är den europeiska standardpallen av trä som mäter 1200 × 800 mm och är tillverkad och märkt enligt EPAL eller motsvarande regler. 33 stycken ryms enkelstaplade på ett 13,6 m trailerflak, vilket gör den till standard vid vägfrakt från Turkiet till EU; en 40-fotscontainer tar vanligen omkring 23 till 25 per lager beroende på lastningsmönster.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

FCL och LCL (hel container och del av container; väg: FTL och LTL)

FCL (full container load) innebär att avsändaren bokar en hel container, medan LCL (less than container load) samlastar flera avsändares gods i en container och debiterar per CBM eller ton. LCL passar mindre beställningar men lägger till hantering vid samlastnings- och avlastningslager; vid vägfrakt är motsvarigheterna FTL (full truckload) och LTL (del av last).

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

GMA-pall (US; 48 × 40 tum)

GMA-pallen, uppkallad efter den tidigare amerikanska branschorganisationen Grocery Manufacturers Association, är den amerikanska standardpallen på 48 × 40 tum, cirka 1219 × 1016 mm. Amerikanska lager och ställage är byggda kring den, så sändningar till amerikanska distributionscenter bör palletiseras på 48 × 40 tum; typiskt ryms omkring 10 i en 20-fotscontainer och 20 i en 40-fotscontainer.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

ISPM 15 (standard för träemballage)

ISPM 15 är den standard från International Plant Protection Convention som kräver att träemballage i internationell handel, till exempel pallar och lådor, behandlas mot skadedjur, typiskt genom värmebehandling till en kärntemperatur på 56 °C i 30 minuter, och märks med IPPC-symbolen, landskod, producentnummer och behandlingskod (HT för värmebehandling). Bearbetat trä som plywood och pallar av pressat trä är undantaget, och destinationens krav bör bekräftas med speditören.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Landed cost (totalkostnad levererat)

Landed cost är den totala kostnaden för att få förpackningarna till köparens lager: fabrikspris plus frakt, försäkring, tull, icke avdragsgilla skatter, klarerings- och ombudsavgifter, hamn- och hanteringsavgifter samt leverans inom landet. Eftersom frakten debiteras per pallplats, trailer eller container påverkar antalet enheter per pall ofta landed cost per tusen lika mycket som fabrikspriset.

Se: faktorer som påverkar förpackningskostnaden; inköp av förpackningar från Turkiet

TEU (twenty-foot equivalent unit)

En TEU är standardenheten för containerkapacitet och motsvarar en 20-fotscontainer; en 40-fotscontainer räknas som två TEU (FEU). Rederier och hamnar anger kapacitet och vissa priser i TEU, medan förpackningsköpare vanligen bokar efter containertyp: 20 fot, 40 fot eller 40 fot high cube, den sista cirka 30 cm högre och användbar för lätta, skrymmande varor som ihopstaplade muggar.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Brittisk standardpall (1200 × 1000 mm; ISO-industripall)

Den brittiska standardpallen mäter 1200 × 1000 mm och används också i delar av kontinentala Europa som ISO-industripall. 26 stycken ryms på ett 13,6 m trailerflak och omkring 20 till 21 per lager i en 40-fotscontainer, och brittiska distributionscenter förväntar sig ofta den, så pallstorleken bör avtalas före produktion.

Se: inköp av förpackningar från Turkiet

Nästa steg: använd begreppen i din specifikation

De flesta av dessa begrepp motsvarar en rad i en förpackningsspecifikation eller en offertförfrågan: leveransländer och vem som är tillverkare, importör och producent i varje; villkor för livsmedelskontakt och de dokument som krävs; underlag för PFAS och återvunnet innehåll; påståenden och märkningar som ska tryckas; Incoterm, angiven plats, pallstandard och ursprungsbevis. Guiden till offertförfrågan för förpackningar går igenom hela checklistan, och för en köpares syn på kostnadssidan, se faktorer som påverkar förpackningskostnaden.

9 Packaging är en Istanbulbaserad tillverkare och exportör av tryckta förpackningar för företagskunder, med erfarenhet av leveranser till snabbmats- och kedjeverksamheter inom foodservice. Om ett begrepp i en förfrågan om regelefterlevnad, ett leverantörsdokument eller en exportoffert är oklart kan du skicka det med din förfrågan via vår kontaktsida; vilka dokument och uppgifter som medföljer varje artikel kommer vi överens om vid offert och teknisk granskning.

Mer att läsa

• Ordlista för förpackningar: begrepp om papper, kartong, tryck och regelefterlevnad
• Regler för livsmedelskontaktförpackningar i EU, Storbritannien och USA
• PFAS-fria livsmedelsförpackningar
• Så fungerar PPWR för köpare inom foodservice och e-handel
• Förpackningsregler i Tyskland och Österrike
• Förpackningsregler i Storbritannien
• Regler för foodservice-förpackningar i USA
• Återvinningsbara, komposterbara och biologiskt nedbrytbara förpackningar
• Inköp av förpackningar från Turkiet
• Förpackningsregler i Nederländerna
• EU-försäkran om överensstämmelse enligt PPWR
• Återvinningsbarhetsklasser enligt PPWR
• Märkningskrav enligt PPWR